Det behöver inte vara såhär

Min bror kände inte flickan som blev mördad, däremot gjorde en av hans bästa tjejkompisar det. Denna tjejkompis har på mindre än ett år förlorat sin mamma, en mycket nära vän och nu sin vännina. Tre förluster på en mycket kort tid är inte något man tar sig igenom lätt, särskilt inte när man är så ung. Jag önskar att jag kunde sända henne en strimma ljus, lite hopp och en stark tro på att hon orkar leva vidare.

Jag förstår att psykvårdens resurser är under all kritik, att de har svårt att klara av alla som behöver hjälp. Det jag inte förstår är varför de som har makten inte sätter ett stopp för detta, hur kan de låta så många oskyldiga dö och så många “oskyldiga” (de är sjuka, hade de fått hjälp i tid hade de troligen inte blivit mördare, de är inte födda onda.) bli mördare.

Min stora skräck är att något sådant ska hända mina tre underbara syskon. Jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle kännas att som flickans systrar hitta ett syskon svårt skadat på marken. Jag ska flytta från den här skitstaden.

Jag orkar inte med mer död, misshandel, våldtäkter, hot och så vidare. Vill bara ha lite lugn och ro. Allt kan inte alltid vara frid och fröjd, men det kan vara så mycket bättre än i Södertälje.

Slöddertälje

En flicka på 16 år blev knivhuggen till döds i Rosenlund igår. Nu håller jag tummarna det hårdaste jag kan för att det inte är någon min lillebror (snart 18 år) känner. Vill inte att han ska behöva gå igenom det jag började mitt år med att gå igenom.

….

Tänkte ta mig en välförtjänt tupplur medan jag väntade på att tvätten skulle bli klar, det var bara det att ödet ville annorlunda. Efter fem minuter började grannen borra. Efter tio minuter ringde T. Efter 20 minuter bestämde sig någon unge i huset för att bli rädd för borrljudet och började gallskrika. Jomenvisst. Tack för den.

Upp och ner

Då var det dags igen. Har somnat kring två och vaknat fem i halv fem i tre dagar nu. Jag är så trött att jag nästan blir manisk. Måste göra saker hela tiden, idag läste jag först ut en bok, sedan gick jag upp och tog den första tvättiden också, så ska roa mig med att tvätta ALL tvätt idag.

Igår natt fick jag den där mysiga känslan av att ha en ångestklump i magen som inte vill släppa. Kände mig ensammast i världen och helt oviktig, ingen behöver mig, jag bara finns.

Så känns det. Inte bra. Orkar inte bli deprimerad igen. Känns som att jag aldrig får ro. Så fort allt varit bra ett tag så kommer de där jobbiga känslorna upp till ytan igen och så måste jag kämpa och kämpa för att ta mig upp igen.

Var i alla fall jättemysigt att träffa min Dess igår. Har saknat henne.

Självmord?

Vi har börjat köra horde istället för alliance i World of Warcraft. Så fort T ser en alliance skriker han “åh kolla en horde, vi hoppar på honom!” varpå jag får säga “T, det är vi som är hordes…”. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta.

Mycket har en man sett i sina dar, men inte en ögonfransböjare.

Igår kom T in i köket med min ögonfransböjare i högsta hugg och följande konversation utspelade sig:

T: - Alltså Danni, jag har sett mycket i mina dar, men vafan är det här för något?

Jag: - Haha, ja…jag förstår att det måste vara hemskt för dig att inte bara bo med en tjej, men också utsättas för mängder av konstiga saker. Vad tror du att det är? Gissa..

(T vänder och vrider på ögonfransböjaren, får syn på mascarafläckar)

T: - Det ser ut som att det varit ögonfransar där…ögonfransar..hm.

Jag:- Det är en ögonfransböjare.

T: - Hahahahaha vafan vadå böjare? Varför ska du böja dem?

Jag: - Så jag får stora fina bruna ögon.

T: Jaja okey? Jaja.

(T går och lägger tillbaka ögonfransböjaren)

Jag blev lite besviken för att han listade ut det, jag hade tänkt säga att det var en könshårssax. Det hade blivit kul. Jag är i alla fall stolt över att han börjar lära sig saker, jag menar, han var killen som trodde att balsam var tvål innan jag föreslog att han skulle börja använda balsam till sitt då långa hår.

Fängslad på grund av andras äckliga begär

Näe, jag kan inte låta bli att skriva ett argt och bittert inlägg. Efter att ha läst om alla våldtäkter och våldtäktsförsök som utförts i denna stad den senaste tiden så inser jag nu att jag måste ge upp. Jag måste ge upp min tro på att varje människa är fri att göra det den vill om den inte skadar andra. Jag måste ge upp min frihet. Jag kan inte gå ut ensam på kvällarna längre.

Om jag känner för en kvällspromenad så går det inte om inte T kan följa med och vakta mig. Om jag ska ut på krogen så måste jag ha sällskap hela vägen hem, eller så får T gå hela vägen ner på krogen för att hämta mig. Man kan ju inte ens gå halva vägen var som det verkar just nu. Man kan inte ens åka taxi utan att någon äcklig jävel ska ofreda en.

Nej men jag får väl rätta mig i ledet. Jag måste inse att jag är en kvinna och jag ska hålla mig på mattan. För om jag går ut på nätterna så kanske någon som har lust att ha sex tar sig friheten att stoppa in sin kuk i mig, utan att fråga vad jag tycker om det. Jag menar, jag är ju kvinna, jag är bara ett hål och är jag ute efter klockan 20 så vill jag bli våldtagen.

Jag får väl sitta här i mitt jävla fängelse och ruttna resten av livet, för det är just så det känns, som att jag sitter fängslad. Det är rätt ironiskt att alla kvinnor ska betala för vissa mäns äckliga vidriga begär. Det är ju DEM det är fel på, inte OSS. Hur fan kan man låta det bli såhär? Ska min pojkvän behöva skicka med ett vapen varje gång jag ska gå utanför dörren? Eller ska han behöva vara min vakthund?

Jag tycker att det är dags för alla män som inte våldtar och alla kvinnor att protestera mot de här äckliga svinen som förstör systrar, döttrars, fruars och vänners liv med sina vidriga drifter. Jag tycker vi ska protestera mot de alldeles för låga fängelsestraffen och kräva mer poliser ute på stan på nätterna. Samt bättre belysning. Jag tycker att våldtäktsmän ska sitta inne på vanliga avdelningar på fängelserna, så det får smaka på sin egen medicin. Så de får känna hur det känns att bli utsatt för andras hat och begär. Så att de som ändå ska sitta och ruttna i fängelset hela livet kan ta död på dem åt oss.

Jag vill vara fri. Inte fångad. Vad har jag gjort för att förtjäna ett liv som instängd?

En gång i tiden var det en (manlig) feminist som erbjöd mig att fixa pepparspray åt mig. Då trodde jag fortfarande att jag skulle klara mig och tackade nej. Nu är det annorlunda. Jag tror jag ska kontakta honom och be honom ordna med det.

Hormonmonstret

Jag försöker att inte skriva eftersom jag har pms. Bara för att lyckas skriva det här inlägget utan att använda en massa fula ord och ha en bitter underton så har jag behövt skriva om det fyra gånger. Jag är inte en människa när jag har pms. Jag är ett monster. Hormonmonstret.

Ibland vill jag vara man.

Me and my pills

Mina älskade P-piller har börjat svika mig. Mina hormoner gör mig helt galen. Min pms är tillbaka. Min mensvärk är tillbaka. Min mens är knäpp. Min sexlust har minskat. Min pms är faktiskt läskig, för jag blir ett monster och läskigt arg.

Problemet är att jag hatar kondomer. Finns det något annat smart preventivmedel som inte innebär hormontillskott?

Jag har tagit mina p-piller i flera år och det har fungerat skitbra tills de senaste två månaderna (och nej jag är inte gravid) då allt har blivit galet. Fattar inte varför det blev skumt nu. Kan man ta P-piller för länge? Så kroppen liksom börjar vänja sig såpass att den motarbetar dem?

Neråt gör mig uppåt

Jag känner igen mina former igen. Min mage börjar se ut som den en gång gjorde och mina lovehandles har krympt, låren med. Jag fortsätter köra ett tag till. Tre kilo till, sen är jag nöjd. Tuttarna har krympt en aning, men så länge de inte går ner en hel storlek så är det skitsamma.

Nej, det här var en bra grej. Jag mår bättre när jag ser mig i spegeln och igår hade jag på mig ett TIGHT linne, utan att ha ett långt linne under, utan att gå och känna mig ful. Jag har gått i klänning och stora linnen bara för att jag hatat mina lovehandles, men nu behöver jag inte göra det längre. Det är skönt.

Nu ska jag äta lunch, för jag äter faktiskt