Jag vaknade klockan 9 imorse :O Hur hände det liksom? När jag börjar 13 brukar jag sova till typ 12.15. Så kan det gå.
Har ingenting att skriva egentligen, tänkte mest skriva något för att Martin ska ha något att läsa. Han jobbar natt och blir uttråkad om han inte har några nya blogginlägg att läsa.
Jag blir tokig! Jag ska medicinsk grundkurs av Urban Gillå, upplagan från 2006 (inte jävla 2005 goddammit) och den finns varken på Bokus eller Adlibris, vad jag kan se. Kanske är det jag som inte klarar av att söka på rätt sätt? Jag vet inte. På Bonnier Utbildnings hemsida, alltså de som trycker böckerna, finns det en bok som heter Medicinsk Grundkurs, är skriven av Urban Gillå, men ingenstans står det när den är tryckt!!!! BRA där.
Jag blir tokig, praktiken slutar på lördag. Då har jag en vecka på mig att göra två insändningsuppgifter, plugga till provet och få tag på den jävla boken. Dessutom måste jag lära mig Cashguard..
Värst vad folk verkar ha ett behov av att visa upp sig och skryta med hur många som raggar på dem. Jag orkar inte med det här tönteriet mer. På facebook, bilddagboken, helgon, överallt. Jag kanske är inne på någon sida och tänker att fan vilken intressant person, sedan klickar jag in mig på fotoalbum/galleri och ser 20 fotografier personen tagit på sig själv under samma tillfälle för att framhäva tuttarna eller musklerna. Jag pallar inte. Jag skrattar ihjäl mig.
Sedan finns det de som ska ta kort på vad de har på sig varje dag och lägga ut. Eller vad de åt till middag. Man kan tydligen även skriva hela inlägg om vilka som raggar på en eller vad man fått för snuskiga mejl på sistone. Om jag skulle publicera alla snuskmejl och gästboksinlägg jag fått i mina dagar skulle det ta upp hela denna blogg och min förra eller så. Men varför skulle jag det? Det är inte intressant eller relevant.
Jag fattar inte vem som tycker det är intressant att kolla på vad folk har på sig varje dag, hur deras tuttar/muskler ser ut i 33 olika vinklar eller läsa om vem som raggat på vem. Jag hajar inte.
Jag hajar inte heller hur man kan ha sånna mindervärdeskomplex att man måste låta hela världen beskåda och kommentera hur man ser ut eller hur eftertraktad man är för att man ska må bra. Bara för att man vill veta att folk tittar.
Patetiskt.
Titta på mig, titta på mig!
Jag blir så trött. Jag orkar inte. Jag skrattar ihjäl mig och funderar allvarligt på att bli eremit eller så, för jag orkar inte med folk. Jag tror jag håller på att odla lite torgskräck. Kanske lika bra.
Vad hände med att vara trygg i sig själv och sunt förnuft? Ingen vet.
Jag tycker vi alla ska ta en sekund och gratulera T till sin tredje rödhåriga flickvän från Lina Hage. Grattis grattis.
Nu ska jag gå och gråta lite tror jag. Jag vet inte varför mitt hår inte vill göra som jag säger. Jag ville tona lite för att hålla håret glansigt och fint tills jag har råd att klippa mig. Jag tänkte att jag skulle ta en färg som var så lik min egen att ingen skulle märka någon skillnad. Men tydligen ville inte mitt hår samma sak. Det är jättefint med rött hår och jag ser inte hemsk ut, men det var inte det här jag ville!!! Jag gillar inte när håret ser färgat ut.
Idag hände det igen, en prick kom dansandes framför mina ögon. På grund av grov bakfylla tog det mig en stund att förstå vem det var..
- Pi! Vad gör du här? Du har ju varit hos Dess hur länge som helst och inte ett ord har man hört ifrån dig?
- Äh, alltså, du vet ibland vill man bara vara ifred.
- Jamen vad gör du här nu då?
- Nej jag liksom, drog. Jag kände att det var dags. Jag hade känt det i några dagar, men det tog ett tag att komma på hur jag skulle ta mig därifrån på egen hand.
- Jamen varför? Tyckte du inte om Dess? Blev ni osams? Vad hände?
- Det är komplicerat, jag vill inte prata om det.
- Jomen kom igen, du kan lita på mig, berätta nu.
- Inga kommentarer! Jag vill inte prata om det säger jag! Hon berättar säkert ändå vilken dag som helst.
- Förlåt att jag bryr mig då.
- Jamen vafan, skit i det bara. Jag klarar mig.
- Fine. Men jag känner faktiskt inte för besök idag. Du ser ju hur jag ser ut, jag är helrisig och vill bara bädda ner mig i sängen och fisa hela dagen.
- Tack för informationen.
- Varsågod. Vart vill du åka?
- Jo det är så att jag känner att jag kanske varit lite otrevlig mot vissa jag hälsat på hos förut och nu när jag tagit hand om allergin och så…
- Men snälla Pi, tror du Drottningen vill ha besök av dig hela tiden?
- Men alltså jag känner att jag har tänkt efter under de här dagarna. Jag ser allt i ett nytt perspektiv. Lita på mig, jag kan ordna upp det här.
- Hm…
- Kom igen, alla förtjänar en andra chans. Jag har börjat ett helt nytt liv. Dess har lärt mig hur man lever ett rent liv.
- Jajaja. Okey då. Men säg till Drottningen att det inte var min idé. Du drar väl ändå dit själv vad jag än säger.
- Tack snälla!
Tja, man kan väl inte vägra någon en andra chans? Vill Pi göra en ”My name is Earl” så tycker jag han ska få göra det. Jag undrar hur länge han kommer fortsätta sitt nya rena liv, det återstår att se…
Tjoff! Nu har jag petat iväg Pi till Drottningen. Om Dess vill berätta mer om deras tid tid tillsammans så kommer vi märka det har jag en känsla av.
—————————————
[Regler från Teflonminne som är ursprunget till denna spännande resa som vår lille pixel gör nu…]Vad jag vill, är att i det här fallet /Sugbloggen Nini Danny Stinnitus Danny Mymlan Josh Kristina af Knusselbo/ Drottningen/Danni Dess Danni Drottningen ska haka fast där PIs resa hos mig tar slut, när han blir oväntat teleporterad bort till fjärran marker, vad som sker sedan är helt upp till dig. Man får brodera ut hur mycket man vill men man får även vara kortfattad, men om man känner att man inte har lust alls att utveckla PIs öde ser jag helst att man skickar tillbaka PI till där han kom ifrån och han därifrån får fortsätta sin resa någon annanstans, så länge man ser till att PIs resa fortsätter och han slipper återgå till att bli en ensam stationär pixel utan framtid.Låt fantasin flöda, man kan göra mycket med en pixel, om du inte gör det för din skull, gör det för PIs!
Så: 1. Låt PIs besök hos dig ta vid där besöket hos den förra tog slut, försök knyta an historien så att man kan läsa den steg för steg utan att känna sig allt för borttappad.
2. Se till att veta vad PI gjort förut! Läs dig bakåt så att du ser vad som hänt tidigare.
3. Länka alltid till den som PI kom ifrån, och den som PI ska resa till, länka även tillbaka till den här posten så att jag kan fylla på PIs äventyr efterhand för de som vill läsa från början.
4. That’s it! Låt PI utvecklas, han är inte bunden att finnas i den extrema pixelform han finns i idag här på min blogg, anledningen till att hans perspektiv är begränsat till pixelnivå här är att han just nu börjat upptäcka världen runtomkring, man behöver inte hålla på och finlira så mycket med honom, men han får inte tappa sin identitet!
5. Ta väl hand om honom!
Jag övervägde allvarligt att inte äta något idag eftersom jag får ångest av att se vårat enorma diskberg. Det är T’s ansvar att diska så jag vägrar ta itu med det och klarade mig fram till igår undan från att släppa ur mig kommentarer såsom ”det här var den sista kniven”.
Jag önskar att vi hade råd att bara slänga ut allt och köpa nytt. Jag kan inte ens gå in i köket. Usch.
Någon som däremot har det bra är Pi- den rebelliske lille pixeln, Dess och han verkar komma bra överens och snart ska hon berätta om deras tid ihop har hon lovat mig.
Carolina Gynning, du är en stjärna!
Carolina är så jävla grym. En sådan livsglädje, nyfikenhet och underbart skratt! Hon får till och med mig på bra humör. Hon är snygg, kreativ, står för allt hon gjort och vågar leva fullt ut. En grym förebild, vad folk än säger. Äntligen någon som vågar vara både snygg och smart utan att vara snobbig.
Carolina, you just made my day.
I förrgår natt drömde jag att jag och T hade fått en liten dotter. Hon var så fin, med sina stora bruna ögon, så sjukt verklig för hon var lik både mig och T. Min mamma övertalade mig att lämna henne hemma hos dem för att jag skulle slippa ha med henne till skolan och det gjorde jag. Sedan kom jag hem och skulle vila och la dottern i sängen bredvid mig,
Drömmen var så verklig att när jag vaknade så fick jag panik för att bebisen inte låg bredvid mig i sängen, jag trodde hon hade ramlat i golvet. Sedan kom jag på att jag inte har varit gravid och att det antagligen var en dröm. Bra där.
Alltså jag kan inte låta bli att läsa Katrin Schulmans blogg, om hon hittar detta vilket hon antagligen gör eftersom hon är så jävla mediakåt och måste veta vad folk tycker om henne, så ber jag om ursäkt om jag är ointelligent som undrar om man pratar som hon pratar med vakten med NÅGON? Dessutom undrar jag hur hon som tydligen är så jävla snygg, fin, bra, cool och har stil (enligt henne själv) kan bli tillåta sig att bli såpass berusad in public.
Det roliga är att hon tycker sig höra vakten kalla henne hora. Det enda jag hör som kan tolkas som hora är när vakten säger något i stil med ”är du mogen eller” och hon svarar något och han sedan säger ”varför beter du dig så då?”. Mogen och hora är vad jag vet inte samma sak?
JA vakter är rötägg, jag tror absolut att de var hemska mot henne, men jag blir så chockad över att en människa kan vara som hon är i allmänhet. Så egenkär, bitter, elak, anklagande och oansvarig. Allt är alltid någon annans fel i Katrins lilla värld.
Jag avskyr människan och ännu mer avskyr jag hennes äckliga blogg och mest avskyr jag att jag inte kan låta bli att läsa den. Det är som om när man ser något skitäckligt och inte kan låta bli att fortsätta titta.
Jaha, här satt man då en söndag eftermiddag och försökte få sig lite lugn och ro. Trött som jag var efter en dags APU så reflekterade jag inte särskilt mycket över att det dansade en prick framför mina ögon. Så kan det ju bli om man är sömnig. Att pricken däremot startar en konversation är lite mer ovanligt, så jag satte nästan kaffet i halsen när jag hörde en röst som sa:
- Hallå, hallå! Har du någon allergimedicin?
- Ursäkta, vem är det jag talar med?
- Vet du inte vem jag är?
- Nej, borde jag det?
- ALLA vet vem jag är, jag är Pi, den rebelliske lille pixeln!
- Jaha du och var kom du ifrån då?
- Från Drottningen såklart! Jag umgås bara med fint folk.
- Då är jag ledsen att meddela att jag tyvärr inte är särskilt blåblodig.
- Äh, du är snygg, så du får duga.
- Jaha, tur det då. Du ser däremot inte så grann ut, hur har du lyckats svullna upp på det där viset?
- Ja vad tror du? Jag frågade väl efter allergimedicin, eller hur? Men du kanske är lite efterbliven?
- Hörrdudu, om du inte var så svullen så skulle jag sparka iväg dig illa kvickt, den där tonen får man inte tala till mig i! Men jag förstår att det är den besvärliga allergin som gör dig så gnällig, så om du ber om ursäkt så ska jag se om jag kan hjälpa dig.
- Oj vad känslig du var då! Jaja förlåt då.
- Okey, jag förlåter dig och jag har en plan för hur vi ska lösa det här med allergin.
Jag öppnar snabbt upp Paint och ritar en säng åt lille Pi, där han genast lägger sig ner. Sedan ritar jag en stor spruta med allergimedicin.
- Hjälp! Vad ska du med sprutan till!?
- Jag ska ge dig något mot allergin lille Pi. Så om du bara lägger dig ner här en stund så ska jag ordna det här. Jag förstår att det är otäckt med sprutor, men ibland måste man göra något obehagligt för att livet ska bli behagligt igen.
- NEJ! Usch! Jag vill inte!
- Kom igen nu, du kan ju inte vara sådär svullen för evigt.
- …om jag får en puss kanske jag kan gå med på det.
- Nej du, jag är upptagen så här blir det inget pussande.
- Men bara en liten en? Jag vägrar annars…
Att vara otrogen mot min pojkvän med en pixel kändes ju inte så lockande, så jag var tvungen att ta mig en liten funderare. Jag ville ju inte att Pi skulle dö av en allergichock, så jag var tvungen att tänka snabbt…
- Pi! Jag har en idé! Vad skulle du säga om att hamna hos en trevlig singeltjej istället? Jag skickar över sprutan till henne, så kan hon ge dig både spruta och puss.
- Mjo ja, okey då. Jag får väl gå med på det.
-Bra, då ordnar jag det, se till att uppföra dig bara, hon gillar inte ohyfsade karlar.
Pi lovade att uppföra sig och vips så var han ivägsänd till min underbara Dess.
—————————————
[Regler från Teflonminne som är ursprunget till denna spännande resa som vår lille pixel gör nu…]Vad jag vill, är att i det här fallet /Sugbloggen Nini Danny Stinnitus Danny Mymlan Josh Kristina af Knusselbo/ Drottningen/Danni Dess ska haka fast där PIs resa hos mig tar slut, när han blir oväntat teleporterad bort till fjärran marker, vad som sker sedan är helt upp till dig. Man får brodera ut hur mycket man vill men man får även vara kortfattad, men om man känner att man inte har lust alls att utveckla PIs öde ser jag helst att man skickar tillbaka PI till där han kom ifrån och han därifrån får fortsätta sin resa någon annanstans, så länge man ser till att PIs resa fortsätter och han slipper återgå till att bli en ensam stationär pixel utan framtid.Låt fantasin flöda, man kan göra mycket med en pixel, om du inte gör det för din skull, gör det för PIs!
Så: 1. Låt PIs besök hos dig ta vid där besöket hos den förra tog slut, försök knyta an historien så att man kan läsa den steg för steg utan att känna sig allt för borttappad.
2. Se till att veta vad PI gjort förut! Läs dig bakåt så att du ser vad som hänt tidigare.
3. Länka alltid till den som PI kom ifrån, och den som PI ska resa till, länka även tillbaka till den här posten så att jag kan fylla på PIs äventyr efterhand för de som vill läsa från början.
4. That’s it! Låt PI utvecklas, han är inte bunden att finnas i den extrema pixelform han finns i idag här på min blogg, anledningen till att hans perspektiv är begränsat till pixelnivå här är att han just nu börjat upptäcka världen runtomkring, man behöver inte hålla på och finlira så mycket med honom, men han får inte tappa sin identitet!
5. Ta väl hand om honom!
You are currently browsing the Sad but True blog archives for januari, 2008.
 | procedomani på Dålig dag idag |
| procedomani på 22 år. |
 | Matilda på Dålig dag idag |
| Matilda på 22 år. |
| procedomani på Rätt tänkt fel utfört |
