Att en tjej på 18 år blev indragen i en bil och våldtagen, i området där mina föräldrar bor, skapar stort obehag inom mig. Verkligen. Jag tänker på vad som kan hända min syster när hon blir äldre, vad som kan hända mig.

Sedan tänker jag på att jag kanske är en av de lyckliga som klarar sig, för jag har självbevarelsedrift. Om jag VET att jag ska gå hem själv tar jag inte på mig högklackat och kort kort. När jag går ser jag till att byta sida av vägen om det kommer någon emot mig, tänker ut alternativa flykvägar, tar aldrig genvägar och håller alltid koll i hörn och portar. Jag går självsäkert, är någon konstig eller förföljer mig så ringer jag en kompis och är mycket noga med att högt och tydligt berätta exakt var jag befinner mig. Följer någon efter mig så kan jag postkoden i stan i värsta fall, men oftast svänger jag bara av någonstans och låtsas att jag är på väg till mitt närliggande hem. Det brukar fungera.

Igår när jag och T gick hem från Mariekäll klockan 02 kommer det en tjej utstapplande från en port. Hon är 16, 17 år och har så kort kjol att den inte syns under hennes jacka, observera att det var en jacka, inte en kappa. Hon är full som ett ägg och har högklackat. Hon är så full att hon nästan går in i den halvmeter breda tegelstolpen utanför lunahuset. Hon går ensam. Det är så otroligt korkat, hur kan man bry sig så lite om sig själv? Hon är ett så lätt byte. Var är hennes föräldrar? Varför kommer ingen och hämtar henne? Varför är hon ens ute en torsdagnatt?

Visst man ska kunna gå naken genom stan när som helst kan man tycka, men nu lever vi inte i det samhället. Jag ska kunna åka buss i Israel utan att någon spränger bussen, jag ska kunna gå på gatan i Bagdad utan att bli nerskjuten och utan huvudbonad i arabländerna utan att bli kastad i fängelse, gör jag det? NEJ. Gör någon det? NEJ! Man är försiktig, man är rädd om sitt liv. Så varför gå med kort kort ensam på stan mitt i natten? Vissa kallar det feminism, jag kallar det att inte uppskatta sig själv nog mycket för att vara rädd om sig.

Någongång måste vi bli realister även i Sverige. Kvinnor kan inte gå ensamma på gatan mitt i natten i ett hjälplöst tillstånd i detta land. Sad but True. Vi kan inte leva i en jävla utopi där man ska kunna det ena och det andra, folk får sina liv förstörda! Tusentals flickor blir aldrig mer sig själva. Är det värt det? Är det värt att utsätta oss för fara av ren princip?

Jag tycker inte det. Föräldrar, ta hand om flickorna, lär dem att ta vara på sig själva. Pojkarna bör inte heller spinga ute på nätterna, de kan bli ihjälslagna, men ärlig talat så är det sällan man ser en ensam grabb på stan mitt i natten.

Snälla, snälla tjejer tänk på er själva. Det är inte värt det. Ingen fest, ingen snygg outfit och ingen alkohol är värd det. Spara de sexiga klackarna och den kort korta kjolen tills ni har sällskap hem. Det är så värt det.