Igår begravdes han. Vår Daniel.

Vila i frid nu Danne.

Jag försöker fortfarnde förstå att vi aldrig mer kommer att ses. Det är svårt. Har inte stått honom så nära de senaste åren att jag hade känt mig inbjuden till begravningen. Hade nog varit bra att gå, men man vill ju inte tränga sig på när man inte ens känner hans familj. Jag har aldrig ens träffat hans familj, vet bara vilka syskonen är, när vi hängde var det bara vi två.

Nu på senaste år har vi bara pratat på msn eller sprungit på varandra här och där. Vissa behöver man inte träffa varje dag för att de ska få en plats i ens hjärta, vissa är så speciella att även om man knappt träffas kan man kalla dem för vänner. Han var sådan. En sådan som lämnade spår och som alltid fanns där om det var något.

Saknar dig Danne <3