Nu har T sett hur det går om man bryter ett löfte. Det inkluderade att jag grät i två timmar, sparkade ner delar av badkaret, slängde allt som gick att slänga i väggen. Allt som inte var av glas eller en mobiltelefon alltså, för han har ju inte varit otrogen så lite får man väl hejda sig Sedan skrek jag på honom en timme till ungefär. Fast han förtjänade det, för han vet hur svårt jag har att lita på folk och hur jag reagerat på när jag känner mig sviken av andra.

Jag tål inte svek. Jag tål inte när folk går bakom min rygg. Det värsta jag vet är att vara BESVIKEN på de jag älskar. Det är därför jag reagerar som jag gör. Varje dag ger jag allt för att kunna lita fullt ut på T och så visar det sig av en slump att han brutit ett löfte som var viktigt för mig, det gör ont. För jag vet ju att jag måste börja kämpa ännu mer med mig själv för att kunna fortsätta känna den tilliten jag haft. Det är så mycket som förstörs. Jag vill hellre höra en sanning jag inte gillar än att få reda på det av en slump. Jag vill hellre skrika en kvart än vara besviken i en vecka.

Jag tror han insett det nu.

Vill även sända en tanke till Dannes familj på det som skulle ha blivit hans 21-årsdag. Tänker på er och tänker på Daniel.