Blä idag har varit en riktig ångestdag. Har sett till att ha folk omkring mig hela dagen, men så fort jag blir ensam slår den till. Hårt. Tror inte att jag träffat såhär många människor på samma dag sedan i julas, så det är väl en bra grej trots allt, jag har haft trevligt, men nu har jag ingenstans att fly längre. Nu sover de.

Jag är skittrött, men pallar inte att lägga mig bredvid T och sova. Kan inte förklara varför, det är ju liksom det mysigaste som finns, men det går bara inte när jag mår såhär. Vet inte om det är för att jag vet att min ångest bara har med mig själv att göra och jag måste hantera den ensam eller för att jag är destruktiv. Jag vet inte om det är på grund av bra eller dåliga skäl liksom.

Jag står bara inte ut med att ligga där nu. Han känns liksom för fin för att beblanda med min ångest. Önskar att jag kunde förklara men det går inte riktigt.