Idag när jag var och handlade på Willy:s såg jag till min förvåning ett bekant ansikte. Ansiktet satt på en vän från gymnasiet och hon hade Willy:skläder på sig.

Hon berättade att hon börjat jobba extra precis, men aldrig skulle kunna tänka sig att jobba heltid där. När jag frågade varför berättade hon att hon börjat gråta i kassan redan sin första arbetsdag. Hon hade inte blivit avbytt, kunderna hade blivit galna, syrianerna hade kallat henne fula saker och folk hade slängt grejer i marken och så vidare. Jag sa att det fick hon nog vänja sig vid och att alla som jobbar där har gråtit någon gång, för vissa kunder är hemska.

Jag sa ju att jag inte överdrev! Jag har ju sagt det hela tiden, att stora delar av kundkretsen på Willy:s är fruktansvärt elak och galen. Jag har sagt det till mina vänner som jobbar på Coop och Ica, men de har bara trott att jag varit dålig på att hantera jobbiga kunder. Up yours säger jag, för min vännina är minsann en tuffing och hon har jobbat i matvarubutik förut. Så jag hade rätt ni hade fel. Nu har jag bevis för nu är vi två som säger samma sak.

Folk har inte förstått varför jag hade sådan jobbångest, men det var kanske inte så konstigt? Man pallar mycket men inte hur länge som helst, det är inte jag som har dålig arbetsmoral, det är stället som är galet. Sådetså. Jag är ingen mes. Ha!

Jag vill dock tillägga att arbetskamraterna är underbara! Jag saknar dem varje dag. Har aldrig träffat så många underbara människor på samma plats, det var därför jag hade svårt att sluta trots allt.