Mutker

Åh jag är så jävla arg. Kan inte säga varför utan att outa någon så tänker inte skriva mer än att jag är så sjukt jävla förbannad över att folk är så jävla okänsliga att de inte kan göra saker enklare för en av princip. Jag håller ju för fan på och jobbar på det, kan du bara chilla och sluta få mig att tvivla hela tiden så kanske det skulle vara ur världen någon jävla gång. Fittkukhelvete.

Jag hatar den här dagen från och med efter promenaden. Sugröv. Aparsle.

Jag hatar allt. Särskilt mina egna brister som jag aldrig får chansen att jobba på för att folk bara förstör för mig.

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

Idag har jag och Martin promenerat. Långt. Först ut till Telgehus där vi fick sällskap en världens sötaste lurviga hund. Den hade även flytväst på sig. Hur söt som helst. Den sprang efter oss och ville leka, jag vet inte hur man leker med hundar, men det gjorde inget, den tyckte om oss i alla fall. Den liksom hängde med och observerade oss. Nyfiken. Sedan visslade ägaren på den från båten och den sprang iväg. Efter en stund gick vi vidare, förbi alla fina villor, handlade på Willys och sedan hem.

Sedan kom ångesten från inatt tillbaka. Jag trodde den gick över ute i ”skogen”, skogen brukar ha den effekten. Tyvärr inte idag. Den river och sliter inne i bröstet. Jävla skit.

Man skulle ha en båt man kunde bo på på somrarna, bara köra ut långt på havet, där det inte är en människa. Bort från allt. Sedan kunde man åka och lägga ankare någonstans i några dagar, se nya städer, träffa andra människor som vill åt havets frihet.

Jag älskar havet. Jag älskar sjöar. Jag älskar vatten. Det är frihet för mig.

Jag är livrädd för djupt vatten, men jag kan sitta i timmar och bara titta på havet. Jag kan sitta i timmar och drömma om en liten båt som skulle göra att jag vågade mig ut på djupt vatten.