Orsaken till att jag inte skriver långa arga inlägg om kritiken som riktas mot min arbetsplats just nu är att jag är så sjukt förbannad att jag inte tror att jag skulle skriva särskilt vettigt, men jag ska ge det ett försök.
Allt är tydligen undersköterskorna och vårdbiträdenas fel, att det sedan knappast är de som ansvarar för ett larm på nödöppnaren och dylikt är en annan femma…
Prova att vara fyra personer på 16, 17 boende varav hälften är rymmningsbenägna innan ni dömer folk, tack. Bara för att man är dement är man inte korkad, man hittar sina sätt att smyga sig ut på och vill någon verkligen rymma så är det väldigt svårt att stoppa den, särskilt om man då har 15, 16 till att hålla ett öga på och mat ska lagas, sängar bäddas, boende liftas och så vidare.
Tänk dig själv att du inte förstår varför du har hamnat där du är och bara vill hem, allt omkring dig är nytt och skrämmande, du får tabletter men du vet inte riktigt för vad, du känner inte igen något eller någon. Du kommer inte ihåg om du fått mat eller inte, eller vad du gjorde för en timme sedan. Du får inte komma och gå som du vill, då kommer någon och stoppar dig, kanske känner du dig som i ett fängelse. Klart att du vill rymma, komma tillbaka till det du känner igen och om du då verkligen vill det, klart att du kan göra det. Det handlar om din tro på vad som är bäst för dig.
Skyll på de som har hand om äldreomsorgen. Skyll på de som inte ser till att det finns nog personal. Skyll på dem med makten och pengarna. Det är i deras händer våra äldres liv ligger, som undersköterska eller vårdbiträde kan man numera bara göra det bästa av situationen, inte det allra bästa man kan vårdmässigt sätt, det finns varken tid eller utrymme för det tyvärr. Kom fan inte och säg att det är personalens fel i grunden. Kom inte och säg att det är lätt.
OBS!!!
Jag vill påpeka att inget av det jag skriver om dementa har med något Mirja sagt, gjort eller tänkt för jag har aldrig träffat henne eller jobbat med henne och hade jag gjort det hade det varit mot min tystnadsplikt, olagligt. Jag har aldrig hört någon prata om henne heller. Det jag skrev var för att få er att tänka er in i hur det är att vara dement och baserat på hur jag personligen tror att en dement kan känna, alltså ingen fakta och inget personligt och har inte med någon speciell att göra.
