Stresslista

Okey, nu när jag måste sluta stressa så tänkte jag att jag ska skriva en lista på vad det egentligen är som stressar mig. Man kan ju inte sluta stressa om man inte tänkt på vad som stressar mig. Det här är de saker jag kom på:

1. Min Mobiltelefon: Jag hatar när det rasar in sms, det ringer och alarmet går på. Alarmet låter för hetsigt, jag blir rädd och yrvaken. Jag vet att varje gång det ringer så måste jag lägga tid på att prata, tid jag tycker är onödig, mycket bättre att träffas i sådana fall. När jag får många sms på en gång blir jag rädd att glömma svara till någon, håller jag på med något annat samtidigt blir jag stressad för att jag måste avbryta det och skriva ett svar. Jag hatar när folk är sega på att svara på sms så måste svara på en gång.
2. När saker inte blir som jag planerat: Jag vill ha allting ordnat innan jag gör något, när folk spräcker planen, så att jag till exempel måste ändra hur jag ska ta mig hem och dylikt blir jag sjukt stressad.
3. Meshuggah: Jag klarar inte av Meshugga. Jag hatar dem. Musiken får mig att vilja trasha hela lägenheten och sedan hoppa ut genom fönstret. Finns inget som gör mig argare och mer stressad än att komma hem till en lägenhet som dånar av Meshuggah.
4. Pengar: Jag ansvarar för hela vår ekonomi eftersom min käre T inte är något proffs på att hålla i pengarna och vi har aldrig pengar så att det räcker och de bara rinner mellan fingrarna på oss. Att inte spara stressar mig, att behöva ta av semsterpengarna stressar mig, att inte veta om CSN godkänner kommande bidrag stressar mig. Att inse hur mycket saker man vill göra egentligen kostar gör mig stressad.
5. Disk: Jag förstår inte hur allt kan bli skitigt så snabbt och jag klarar inte av att se vårt diskberg. Jag försöker ignorera det och plugga, men så fort jag sneglar på det får jag hjärtklappning och panik.
6. Att inte ha kontroll: Jag blir aldrig dyngrak, för jag klarar inte att tappa kontrollen. Men man kan inte styra andra människor och ibland när folk inte reagerar som jag tror eller vill att de ska blir jag sjukt stressad. För då vet jag inte hur jag ska återfå kontrollen över situationen.
7. Bråk: Jag måste rensa luften på en gång. Vill ha en snabb lösning. Om någon går iväg eller vägrar prata med mig så kan jag inte släppa konflikten. Jag kan inte tänka på annat förrän den är löst.
8. Allt man måste göra för att man är ung: Alla tjatar jämt om att man ska passa på att uppleva saker medan man är ung och att jag borde göra det ena eller det andra. När då? Hur fan ska jag ha tid och pengar till att göra extraordiära saker? Kommer jag hinna uppleva allt jag måste uppleva, håller tiden på att rinna ut?
9. Kroghetsen: Jag tycker inte att det är kul, okey? Efter klockan 23 på en fest så blir folk helst hysteriska om man inte börjar planera för utgång. De vrider och vänder sig och börjar fråga alla om de vill ut och i sådana fall vart. Det stressar mig, jag får aldrig festa klart i lugn och ro.
10. Jämnåriga som lever ut sina drömmar eller gör vuxna saker: Vissa man gick i skolan med är gravida, andra bor i USA, eller har bott i USA och kommer hem och börjar jobba på reklambyrå eller reser jorden runt, är volontärer i Afrika, gifter sig, köper lägenhet eller hus, utbildar sig till jurister och så vidare. Var är jag? I Södertälje. Vad gör jag? Pluggar gymnasiepoäng. Hur bor jag? I en andrahandstvåa i Grusåsen. När var jag utomlands sist? Förra sommaren, på chartersemester. Jag är inte ens gravid. Vad gör jag för spännande och lyckat med mitt liv?
11. Min vikt: Jag hatar att inte väga som jag vill eller känna mig stark i kroppen. Jag vill känna mig dösnygg jämt.
12. Sega människor: Var till exempel inne i en butik här en dag och det tog en timme innan jag fått hjälp med det jag skulle ha hjälp med. Sega människor som går framför mig får mig att vilja skrika. Människor som läser långsamt när jag delar stencil med dem gör mig också tokig. Jag blir stressad över hur tröga folk kan vara utan att inse det.
13. Ungar som springer och leker utan att någon kollar dem: Till exempel inne på fik och i butiker. Herregud om inte ungarna välter något så slår de väl ihjäl sig och hur som helst så STÖR de när man försöker slappna av. Har man inte pli på ungarna kan man gå hem. Eller gå någonstans dit andra med barn går, så att ingen blir stressad eller irriterad.
14. Folk utan empati: Jag vill tro på människan som en kärleksfull varelse när folk är kalla får jag panik, för jag måste omvärdera hela mitt sätt att se på mänskligheten, men jag klarar det inte. Jag kan inte tro att människor är så kalla och hatiska som i denna stad, men jag måste försöka inse det.
15. När T suckar: Jag hatar det! Så fort han är uttråkad suckar han och kollar på mig som att det är mitt fel att han har tråkigt. Då tappar jag lusten att göra det vi gör eller gå dit jag vill gå.
16. När hela dagen har gått och allt jag gjort är hushållssysslo
17. Att jag inte kan släppa taget: Allt som händer i mitt liv analyserars in i minsta detalj och glöms aldrig bort. Ibland borde jag bara skita i saker och gå vidare, vet bara inte hur man gör.

Blä

Innan jag fick veta vad det är för fel på mig hade jag inte lika ont. Då var jag mest förvirrad över alla sätt min kropp protesterade på, visst kändes magen värst, men jag var upptagen med att klura ut varför min kropp betedde sig konstigt, jag försökte se det objektiv och favoriserade inget symptom så att säga. Nu när jag vet vad det är så har jag skitont och måt skitilla, bara för att jag tagit mig tid att känna efter.

Jag gillar inte det här, jag vill inte ens äta längre för att jag numera känner efter hur illa jag mår, utan att försöka tänka bort det av rädsla för att kräkas. Om jag inte känner efter kan jag inte bedöma hur sjuk jag är, men det här med att känna efter gör ju förbannat ont och är obehagligt.