Blä, det här är ingen bra dag känner jag. Ont i magen, ont i lederna, illamående och sjukt trött. Dessutom känner jag mig total självdestruktiv, letar fel överallt bara för att jag på något sätt vill explodera.
Varenda jävla gång allt känns bra så måste jag ju bara förstöra det. Jag klarar tydligen inte av att ha det bra, för då måste jag bevisa att det minsann inte alls är så bra som jag trodde. Jag måste motbevisa min bra känsla. Problemet är att jag inte kan hitta ett enda fel egentligen, jag kan inte ens uppfinna ett fel, vilket gör mig ännu mer frustrerad.
Jag hatar att vara självdestruktiv, men jag tror att det är mitt försvar mot att bli besviken. Jag hittar ett fel på en gång istället för att hitta det när det blivit för stort, eller när jag blivit sådär löjligt trygg som jag är livrädd för att bli. Litar man på alla och är totalttrygg så blir man totalkrossad när besvikelsen kommer. Jag har ingen lust med det.
