My love

Min T har börjat blogga. Här har ni honom och på bilden har ni oss båda

Fortfarade inga klara bevis

Här ska målen i fallet Mia Eriksson läggas ut, här kan man läsa ett av dem för tillfället.

Jag ser inga som helst bevis för att Mia ljugit ihop sin historia i detta dokument.

Det enda jag ser är bevis på är att hon blivit misshandlad, eftersom det i dokumentet står att Osama dömts.

Sedan står det att ”Även om tingsrätten finner att den ”hotbild”-bestående i förföljelse från Osamas sida-som Jacklyn beskrivit synes vara något överdriven, kvarstår faktumet att hon och hennes familj av rädsla för Osama lever på hemlig ort understödd av det sociala myndigheterna”. Det tolkar inte jag som att Mia/Jacklyn ljugit ihop hotbilden, utan att hon känner sig hotad, men kanske lite överdrivet mycket, men såpass mycket att det är ett problem och att hon med stöd av de sociala myndigheterna lever gömd.

Detta, att Mia med familj känner sig hotade, är enligt dokumentet en anledning till att umgänge mellan far och dotter inte är för barnets bästa. Rätten skriver att de ser till barnets bästa och inte att Mia ljugit ihop något.

Jag ser ingenting som tyder på att just Mia ljuger. Däremot ser jag att Osama och Mias berättelser skiljer sig åt, som det så ofta ser ut vid en vårdnadstvist. Någon ljuger om när förhållandet upphörde, hur ofta han träffat sin dotter och huruvida de bodde ihop.

När det gäller hur ofta de har träffats så har ju faktiskt Osama ett vittne, men det betyder ändå inte att Mia ljuger om hela sin historia, utan att det kan vara så att hon ljuger/inte kommer ihåg när Osama och Sara/Emma umgicks senast. Det är klart att det är fel att ljuga om en sådan sak, men det är ändå en liten lögn i jämförelse med att ljuga ihop en hel misshandelshistoria och hotbild som Mia numera påstås ha gjort. Den lilla eventuella lögnen är inget starkt bevis för mig, för jag vet att vid en vårdnadstvist så ljuger sig ofta båda parter blå för att få vårdnaden och vittnen har oftast bara fått den ena sidan av historien.

Det står även att socialtjänsten i hemstaden inte tycker att det är förenligt med Saras bästa att Osama ska få umgänge, sedan att socialtjänsten i hans nya hemkommun tycker något annat kan ju faktiskt bero på att de inte känner till fallet lika väl.

Osama kanske är en utmärkt far till barnet han har med Charlotte, men en dålig far till Sara/Emma eftersom han misshandlat hennes mor, eventuellt Sara/Emma också, samt skrämt dem såpass att de lever gömda.

Man måste se från fall till fall. Man kan inte säga att någon är en bra far till alla sina barn bara för att han är en bra far till ett av dem. Om man till exempel läser böckerna om ”pojken som kallades det” så ser man ju att hans mor bara slog honom men inget av de andra syskonen.

Visst kan det vara bra att ha med att mannen faktiskt har umgängsrätt med ett annat barn i beräkningen om mammans historia verkligen verkar osannolik och konstig, men enligt hur jag tolkar det så tror rätten och socialtjänsten i den kommun Mia och Osama bodde i på Mias historia, samt att de inte tycker att umgänge skulle vara för Emma/Saras bästa. Det är ju trots allt barnets bästa detta mål handlar om, inte Mias eller Osamas. Så att se det som ett bevis på att Mia ljuger om att hon misshandlats/att det finns en hotbild tycker jag är konstigt.

Vad tycker ni?

Tillägg klockan 20.36: Ser nu att ännu ett mål lagts ut, det mål där det står om Mias nye mans eventuella mordförsök på Osama. Det är väldigt svårläst eftersom det är suddiga kopior som lagts ut, men i domen mot Mias nye man så står det faktiskt att man ska ta hänsyn till hur familjens situation ser ut på grund av Osamas trakasserier mot dem när man bestämmer längden på hans fängelsestraff.

Vilket stödjer Mias historia, om rätten anser att man ska ta hänsyn till hur familjen mår på grund av trakasserierna så måste det ha funnits traksserier så att säga. Han dömdes för övrigt för grov misshandel och inte mordförsök, på grund av att man inte kunde avgöra vad hans uppsåt varit om jag fattat det hela rätt.

Jag verkar tolka de här dokumenten på ett helt annorlunda sätt än vissa andra…

Helgen

Det är verkligen som mamma säger, att i vår familj finns en förbannelse. Denna förbannelse gör att allt som kan skita sig skiter sig och du gärna på en och samma gång.

I helgen har jag varit med T. Lite bråk i fredags, sedan middag och mys, Vi tänkte sitta uppe och dricka lite drinkar, men det slutade med att vi däckade på soffan halv elva och vaknade igen halv tre och gick och la oss i sängen. Igår var vi först nere på stan och köpte lite julpynt, sedan var det middag hos Richard, bio och sedan hem och drinki drinka lite.

Vi såg Twilight, jag tyckte den var superhärlig. Måste köpa böckerna, för böckerna är trots allt oftast bättre än filmen.

Jag och T har bestämt oss för en nystart. För nu har vi bråkat runt i ring i ett år, vi tjafsar om exakt samma saker och det leder ingenvart. Att älta leder inte heller någon vart, det skapar mer aggressioner. Så nu ska vi skita i det gamla och köra på. Det är dumt att slösa tid på att bråka.

Snart kommer mina yngsta syskon hit. Tänkte hitta på något mysigt, det är ju första advent.

På tal om barn så kommer det öron-näsa-halsbarn till avdelningen imorgon, ska bli spännande att se skillnaden på att vårda barn och vuxna.

Perfection please

Jag är så trött på att vara osynlig för dem jag vill ska se mig skina.

Läs mellan raderna, jag orkar inte utveckla det där idag.

Blev inte den mysiga eftermiddagen jag hade planerat. Just nu suger allt utom min APU. Synd att avdelningen inte har öppet på natten, jag skulle lätt flytta in och slippa lite måsten.

Nu ska jag gå och muntra upp mig. Jag förtjänar bättre än att sitta och sura i ett hörn.

Hunger och allvar

Är det bara jag som blir så sjukt hungrig och godissugen av att kolla på ”du är vad du äter”? Hela grejen är ju att man ska bli avskräckt, men det fungerar inte riktigt så på mig.Däremot blir jag mer motiverad till att börja träna igen, för de får ju prova på allt möjligt roligt, längtar som sjutton tills i januari då jag och Tuuli ska börja köra kickboxning igen.

Jag älskar kickboxning, mycket handlar om att det var första gången jag kände att jag blev tagen på allvar. Tränaren ställde lika hårda krav på oss tjejer och ansåg att vi kunde klara allt. Visst kunde han säga att vi fick göra några armhävningar mindre, men det handlar ju om att kvinnor faktiskt inte klarar lika mycket på grund av vår fysik (om man inte typ är kvinnlig bodybuilder), men de där få armhävningarna mindre gjorde inte att det blev lätt. Det var fortfarande så många att man nästan grät och det var fortfarande en tävling oss tjejer emellan.

När jag har tränat andra saker så har tränarna alltid varit lite blasé och haft attityden att de inte behöver pusha så mycket, eftersom det ändå inte är allvar. Jag har aldrig fastnat för något förrän jag testade kickboxning, det säger mycket om vad som motiverar…

Torsdag

Idag har jag insett vad svår astma är. Var en patient som inte tålde spritlukt eller parfym, han reagerade när en anhörig kom in och hade en normal dos parfym på sig. Som tur var fick han inget anfall, utan sa bara till att han kände av det.

Däremot var jag och min handledare någon sekund ifrån att sprita sängen bredvid hans…som tur var hann jag komma på att han var allergisk.

Därför mina vänner, ska man inte ha parfym eller parfymerad lotion om man jobbar inom vården.

Fick dra ut lite nålar idag och kolla lite blodtryck och sådant. Det var spännande som vanligt. Jag längtar som en tok tills jag kan börja jobba. Jag har valt ett mycket roligt yrke.

Vi föddes alla nakna

Åh, jag blir så ledsen när jag läser detta. Det är så vidrigt.

Assyrierna/syrianerna kom själva hit som flyktingar, hur kan de då inte acceptera att andra behöver en fristad? Hur kan de kalla oss svenskar för rasister och säga att det är vi som skapar segregationen när de håller alla som inte är som dem på en armlängds avstånd? Det handlar inte bara om muslimer, utan om alla som inte är som dem.

Jag förstår att de är upprörda över att ha blivit utsatta för förföljelse av muslimer, men det är ju faktiskt inte just de muslimerna som kommer till Södertälje och i detta land sägs det ju att ingen förföljelse får äga rum. De är trygga här. Varför inte strunta i vilken religion folk har?

Det som nästan är snäppet värre än denna rasism är att ingen motarbetar den. Svenskarna håller käften och politikerna tar den inte på allvar.

Jag blir fruktansvärt upprörd och skulle vilja göra något, men känns inte som att jag har så många på min sida. Känns inte som att nästan någon bryr sig. Vet inte om jag vågar heller, man lär ju få stryk om man försöker.

APU, dag ett

Idag har min APU satt igång. Är på avdelning 15 på sjukhuset, det är en dagvårdsavdelning så alla som är där ska opereras eller göra abort.

De som jobbar där är jättetrevliga och min handledare tycker jag redan bra om. Känns så himla skönt att hamna på ett ställe med så bra stämning, man vet ju hur det kan vara på vissa ställen där det mest är kvinnor som arbetar. Man brukar liksom känns skitsnacket i luften, men här var det absolut inget sådant. Skönt.

Idag har jag mest kollat vad de har för rutiner och hjälpt till att bädda och köra upp patienter till operation. Imorgon blir det mer att göra för då ska det jobbas dag.

Nu ska jag ta en powernap, sedan ska det diskas och handlas. Känner mig helt slut, men är på så sjukt bra humör bara för att jag har gjort något vettigt idag.

Vi är skyldiga barnen att lyssna

Nu har jag lagt in lite nya länkar i kategorin ”Värda en länk”. Bland annat till Marina som är Barnkonventionsinformatör inom Rädda Barnen, Motherbitch som skrivit väldigt bra kommentarer samt har en mycket välskriven blogg här samt till Adams vänner, en bloggsida där det kommer finnas information om Adam, som är samma pojke som det skrivits om i Carms kommentar och i mitt blogginlägg ”Man blir ju mörkrädd”. Jag tycker att alla borde ta och läsa om den här pojken och sätta press på de som bestämmer i detta land, för såhär får inte barn behandlas! Vi är skyldiga barnen att lyssna.

En förälder som inte vill ha sitt barn kan adoptera bort barnet, ett barn däremot kan inte adoptera bort en förälder. Ibland önskar jag att det vore möjligt.

Ett barn kan tvingas leva med någon som slår, våldtar och förnedrar. Jag tycker att det är emot de mänskliga rättigheterna.

Ett barn skräms så lätt till tystnad, ett barn vill så gärna göra rätt, ett barn är lojalt. Ett barn är oskyldigt. Vi måste försvara barnen.

Jag är dålig på att svara på kommentarer just nu, har väldigt mycket att göra ikväll, men jag lovar att så fort jag har tid så ska alla få svar!

Vi ser det snöar, vi ser det snöar

Jag gick till skolan i alla fall, orkar inte börja tjafsa med CSN igen, så bäst att hålla närvaron uppe. Imorgon är det dags för APU som sagt, är lite nervös, men det ska bli jätteroligt.

Skönt att ha något att göra om dagarna.

Det börjar bli dags att julpynta också, det ska också bli jättekul. Typiskt att jag just inrett med mörklila detaljer i vardagsrummet, nu måste jag ju ta bort dem eftersom mörklila och rött inte är så värst fint tillsammans.

T lär ju sitta fast i trafiken i några timmar idag har jag en känsla av, för vi vet ju alla att de enda som inte fattar att det snöar varje år är SL och banverket.

En jobbig grej med vintern är att det tar tio minuter extra att ta sig ut genom dörren om man är lika frusen som jag är, det är så många lagar kläder som måste på och som man måste få att passa ihop och inte knöla sig.

Tur att man inte har en massa barn att bylta på också, då skulle jag aldrig komma utanför dörren