Rör inte min tandborste!!!!

Igår hade jag en traumatisk upplevelse.

Jag stod i badrummet och skulle just sträcka mig efter min tandborste när jag insåg att något jag sett i ögonvrån tidigare var oroväckande. Varpå jag tittar på T och tjuter:

-Vad göööööör du med MIN tandborste!!!!???

Han fattade ingenting och jag fortsatta gasta:

- Du har tagit min tandborste! Den svarta är MIN!!! Den gröna är din jävla idioooot!

Till slut insåg han att han hade gjort något oförlåtligt och försökte ödmjukt ursäka sig medan jag stod och frustade:

-  Hur länge har det här pågått? Har du tagit den förut? Herregud!

Varpå T stammar att han inte tror det. TROR. Han TROR inte att han borstat sina tänder med MIN tandborste förut. Han TROR inte att jag intet ont vetande har trott att jag rengjort mina tänder men istället gnuggat in hans bakterier riktigt ordentligt!

Tandborsten flög ner i sopkorgen, jag tog fram en ny tandborste som var lila och väste:

- Är det här en nog tjejig färg så att du fattar att den är MIN?

Jag hatar folk som lånar min tandborste, jag tycker att det är så fruktansvärt äckligt. Jag hatar tanken på andras saliv och på andras bakterier. Jag har till och med svårt att dela en flaska mineralvatten med T på somrarna, jag tänker att det åker tillbaka saliv ner i flaskan och att jag då dricker upp det. Usch, mår illa bara jag skriver om det.

Jag har inte alltid haft denna fobi eftersom jag fram till en viss dag när en viss Sara sträckte sig efter min tandborste när hon sovit över hos mig alltid har varit övertygad om att det är en självklarhet att folk inte delar tandborste.

När jag förklarade detta för Sara såg hon ut som ett frågetecken och sa:

-Jamen jag har ju ingen tandborste här och jag sköljer ju av den efteråt, jag har lånat den flera gånger, så vad spelar det för roll?

Så fort Sara åkt hem åkte tandborsten i soporna. Nästa gång hon kom hem till mig så stod det en egen tandborste och väntade på henne i badrummet.

Den stod till och med kvar där något år efter att jag flyttat hemifrån, tills jag upplyste mamma om att den inte var min, utan Saras, varpå mamma såg ut som ett frågetecken, hon tyckte att det var självklart att man tog med sig en egen tandborste. Det förklarar varför jag har de åsikter jag har om att dela tandborste.

Nu ska jag gå och skölja munnen.

Struma? I sådana fall vilken sort?

Idag var jag hos läkaren. Plötsligt tycker jag att han kollar konstigt på mig, så jag tittar lite undrande på honom, varpå han säger att min sköldkörtel ser förstorad ut.

Sköldkörtel tänke jag, var i helsike är det den sitter nu igen, det här ska jag ju kunna!? Svaret kom när han klämde på min hals, då kom jag på det där om hypertyreos och hypotyreos. Sedan ploppade ordet Levaxin upp i huvudet också.

Så nu är hela karusellen igång igen. Ska gå upp till sjukhuset och lämna prover någon dag när jag orkar vara fastande på morgonen.

Skulle inte förvåna mig om jag har något knas med hormonerna eftersom jag är så hima trött och har humörsvängningar jämt.

Jag har många symptom som stämmer in på struma i allmänhet, men det är rätt allmänna symptom som trötthet, håravfall och sådant, så kan ju ha med allt möjligt att göra.

Hoppas det inte är något som behöver behandlas i alla fall, känns inte sådär skitkul att behöva käka Levaxin resten av livet.

Måndag

Idag hade jag tänkt gå upp tidigt, ta en dusch och sedan gå ner på stan. Det resulterade i att jag låg vaken mellan klockan 05.20 och ungefär 07.15 och nästa gång jag vaknade var klockan 10,jag somnade såklart om, när jag gick upp ur sängen var klockan 13.00. Bra där.

Jag får skylla på att jag inte somnade förrän vid 03-tiden.

Nu ska jag diska. Fyfan. Vi har inte ätit hemma på en vecka, men alla dessa glas är ju oundvikliga. Typiskt.

Ibland kan man inte lova

Många har frågat mig vad jag tänker lova inför det kommande året. Det är en fråga jag har väldigt svårt att svara på, allt jag får fram är att jag inte bryr mig, bara det blir ett bättre år än detta.

År 2008 har inte varit ett bra år. Jag har varit konstant stressad över pengar, bostad, mitt jobb och min relation i början av året, vilket ledde till magproblem utan dess like. Visst, jag kunde säga upp mig från jobbet i februari, men den onda ryggen jag fick sitter fortfarande kvar och saknaden efter kollegorna med.

Sedan så gick en vän som betyder mycket för mig bort, vilket gör lika ont idag som då eftersom jag inte klarat av att acceptera det helt och hållet.

Förutom det så har jag varit deprimerad, haft alla möjliga krämpor, bråkat mycket med de jag älskar, fått panikångest, varit tvungen att ta ett väldigt tungt beslut som jag delvis ångrar, mina vänner har varit ledsna, jag har haft 20-årskris, jag har fått tjafsa med csn 938506 gånger, jag har fått ordna upp en massa situationer åt min älskade fastän jag inte haft ork, jag och min älskade har haft det svårt i vår relation, min älskade har blivit rånad och nedslagen, jag har varit svartsjuk för att jag låtit ett dåligt självförtroende jag vanligtvis inte har ta över och så vidare.

Ett riktigt skitår har det varit!

Det bra med året har varit att vi har fått ett förstahandskontrakt på en lägenhet, att mina närmsta lever och har hälsan, att vi lyckats skramla ihop till möbler och dylikt (nåja vi har väl en del skulder, men inte oövervinnerliga skulder), att jag spenderat rätt mycket tid med familjen, att jag mår bättre nu, att det gått bra i skolan och naturligtvis att jag och min T förlovat oss.

Utan T hade jag blivit tokig. Jag hade klarat det, ja, men det hade varit så fruktansvärt mycket svårare. Jag är så glad över att gång på gång få bevis på att vår relation håller för i stort sätt vad som helst.

Jag är även stolt över att ha lyckats ta igenom mitt livs hittils största livskris och lärt mig något av den. Att jag alltid orkar ta nya tag och ta tag i saker.

Men vad jag ska lova inför kommande år vet jag faktiskt inte än, det ska vara positiva saker i alla fall. Någon som har ett förslag?

…

Nu har jag skrivit en kommentar på en viss blogg igen, men om ett annat ämne. Jag vill återigen säga att jag inte kommer att godkänna kommentarer som angriper min person eller innehåller hot.

Jag är heller inte ute efter en debatt här på min blogg. Jag har ställt en fråga och jag vill ha svar på den av personen den rör. Jag kommer inte publicera något om denna person och jag tror hon klarar av att hantera mig utan att folk börjar peppra mig med arga kommentarer.

Peace!

Hur mycket godsaker får det plats i en människa?

Det är ett under att jag lyckats proppa i mig så mycket onyttiga saker på bara någon vecka. Jag förstår inte hur allt fått plats i mig. Känns som att jag gått upp två kilo minst. Anna Skipper skulle gråta om hon insåg hur mycket skit man kan stoppa i sig.

Jag ser mitt bord framför mig på tv, hur berättarrösten omöjligt kan hinna med i: Knäck! Revbensspjäll,jukskinka, köttbullar, potatis, chips, ostbågar, vin, öl, cider, starksprit, kebabtallrik, grädde, kaka, småkakor, mjuk pepparkaka, kaffe….och så vidare i en evighet.

Det värsta är att när man väl börjat äta en massa ontyttigt så vill man bara fortsätta, det är ju så sjukt gott med pizza, chips och sådant. Det är så sjukt skönt at sitta och småäta i ett gott sällskap. Jag vill inte att julen ska ta slut!

Eftersom jag och Tuuli ska börja kickboxas igen i Januari så tycker jag gott att jag kan få fortsätta stoppa i mig godsaker ett tag till.

En sak jag ofta funderat på är om Anna Skipper någonsin låter sig själv njuta av något riktigt onyttigt, som en stor fet kebabtallrik eller några glas vin. Jag tror inte att någon människa kan vara så perfekt att den aldrig ”syndar”, men samtidigt så har hon satt sig själv i en jävligt jobbig sits, för skulle hon beställa en kebabtallrik nere på grillen så skulle det knappast passera obemärkt. Hon måste ju ha någon godsak hon inte kan låta bli, eller tycker hon verkligen att det räcker med lite kött och grönsaker här och där? Vad tror ni?

Hdtv och ps3

Idag har vi lidit oss igenom mellandagsrea på Mediamarkt, Mio, Elgiganten i kungens kurva, Net on Net och Elgiganten i Södertälje. Inte illa!

Vi har även lyckats baxa in en 42-tumstv i en Clio. Det är en bedrift måste jag säga. Synd för mig att jag var minst och fick sitta i T’s knä med huvudet på sned, eftersom taket var så lågt, hela vägen hem. Vi hade tur som inte blev stoppade av polisen.

Jag tycker egentligen inte om så stora tv-apparater, jag gillar inte när tvn får fokus i vardagsrummet, men det var den enda tvn med full HD i vår prisklass, den vi ville ha var nämligen slut. Nu när vi har den är jag dock rätt nöjd med storleken, det är underbart att spela och titta på film, även om den tar stor plats på tv-bänken.

Vill även tillägga att jag tycker Michelle i GTA 4 är kinkig, vafan lite skarpa svängar, trasiga gatlyktor, påkörda fotgängare och biljakt ska väl inte stoppa en date. Hon får ju ha överseende med att jag inte är så bra på det här med att styra än tycker jag

En svår och jobbig grej

Det finns en sak det kliar i fingrarna när jag tänker på, det är en sak jag tänker på varje dag. Jag vet att om jag skriver om det kan det hjälpa många, för jag hade själv velat läsa om den saken när jag var i samma situation. Jag vet precis hur jag skulle skriva, vilka ord jag skulle använda och allt.

Problemet är att det handlar om något mycket personligt, jag skulle lämna ut mig själv totalt, avslöja en av mina hemligheter. Jag tror inte att jag klarar av det ännu. Tyvärr.

Jag måste bara få skriva att jag vill skriva om det. Jag hoppas att jag en vacker dag känner att det är dags och vågar göra det.

Världens roligaste juldag

Eftersom jag inte gillar grejen med att gå ut på juldagen, i och med att jag tycker att julen är en tid som ska spenderas med nära och kära, så drog jag ihop ett gäng och hade en julfest igår.

Jag tycker inte att man spenderar tid med nära och kära ute på krogen, särskilt inte på juldagen då det är fullsmockat med folk, man har inte en chans att sitta ner och prata och får knappt plats på dansgolvet heller. Det känns inte värt.

Juldagsfirandet på Axa kändes inte heller värt, det enda jag såg framför mig var trängsel, bråk, våldtäkter och en kaosartad garderob.

Enligt vad jag har hört stämmer min teori och förutom det jag trodde så var tydligen personalen ruskigt otrevlig också.

Nu, när jag läst på lite till så inser jag att personalen inte bara var otrevlig, utan även frånvarande. Eftersom jag gillar att säga ”vad var det jag sa” så säger jag ”vad var det jag sa”.

Jag sa till alla som skulle dit att det kommer bli kaos, hur skulle det annars bli? Det handlar om en tillställning för 2000 personer i Södertälje.

Det förvånar mig inte ett dugg att jackor blev stulna, däremot förvånar det mig att folk tog på sig sina dyra jackor när de gick ut. Det förvånar mig inte ett dugg att vänner till de som jobbade i baren fick gå före i kön, så är det väldigt ofta i denna stad. Det förvånar mig heller inte att polisen fick ta över hela showen, jag håller med Kristina som kommenterat på lt.se, arrangörerna borde få betala för polisens arbete. Ska våra skattepengar gå till att polisen ska jobba i garderoben på en dåligt arrangerad fest?

Det som förvånar mig är att Axa Sportscenter lät arrangörerna hyra stället, uppenbarligen utan att ha kollat hur de tänkt sig det hela.

Hursomhelst, eftersom det kändes så, men jag ändå hade lust att göra något med mina vänner så fixade jag och T en hemmafest. Den blev mycket lyckad.

Kvällen inkluderade avslöjanden om diverse sjuka saker man har gjort, allvarliga samtal, lättsamma samtal, brända popcorn, en tandborste på hallgolvet, tre mystiska blåbär i Martins drink, kebabfest klockan 03 och diskussioner om saker som huruvida Britney Spears är snygg eller inte.

Våra vänner gick hem strax innan klockan 05. Jag hade faktiskt väldigt, väldigt roligt och jag vill tacka mina kära vänner för en underbar fest. Det måste vi göra om!

Woho

Nu kan vi köpa ett Playstation 3! Våra familjer har skramlat ihop till ett i julklapp. Så inom de närmasta dagarna ska vi iväg och köpa både TV och vårat efterlängtade Playstation. Yeeei!