Lördag, jag borde plugga

Jag sov dåligt inatt eftersom jag läser bok nummer tre i Twilight-serien, Eclipse, och omöjligen kan lägga ifrån mig den förrän jag är så trött att jag stupar. Den är spännande.

Mormor och morfar hade lovat mig att sova ut, så jag tänkte att det var lugnt, problemet var att de hade en helt annan syn på det där med att sova ut och tyckte att det var en bra idé att väcka mig halv tio.

Jag lyckades släpa mig upp och äta frukost med dem, men sedan tyckte mormor att jag skulle följa med och handla, men där tog det stopp. Jag förklarade att jag behövde dusha och det skulle ta minst en timme för mig att göra mig iordning, då gav hon upp.

Imorgon ska vi ut på promenad. Hoppas jag slipper vara i sämre kondition än dem, det är ju pinsamt om jag lyckas med det.

Har ätit hela dagen känns det som, de hoppas inte över några mål samt att mormor inte gillar när jag ser för smal ut, så jag får en massa fika och godis hela tiden. Hon är söt min mormor.

Den finaste känslan i världen

Tänk att man kan sakna någon så att det känns i hela kroppen.

Jag har inte tråkigt och jag tycker det är skönt som sjutton att jag åkte hit själv. Jag får lugn och ro, jag har gjort saker jag tycker om, får god mat, får trevligt sällskap och känner mig väldigt älskad. Jag har det bra.

MEN  i kroppen känns det liksom tomt. Jag vänder mig om ibland för att säga något till T, men han är ju inte ens i närheten. Min kropp vill ligga nära hans, känna hans kroppsvärme, höra hans andetag och somna i lugn och ro medan han pillar med mitt hår.

Tänk att jag skulle få bli såhär lycklig, att jag skulle få älska någon såhär mycket. Det är något jag aldrig trodde skulle hända. Jag är så lyckligt lottad.

Det är skönt att längta, det är skönt att känna så mycket för någon. Det är skönt att veta att på måndag kommer jag få det som jag längtar efter.

Tänk vad hemskt att aldrig få sakna någons läppar, händer, röst, andetag. Att aldrig få känna hur värdefullt det är att få känna som jag gör.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det här aldrig tar slut. Att jag ska slippa vakna upp en dag och ångra den här känslan för att jag inte kan få det jag längtar efter längre, att vakna upp och vara ensam, märka att de där fina sakerna bara gör ont.

Det är dock värt det, det är värt risken. För min och T’s kärlek är det finaste som finns, det bästa som hänt och något som i alla fall från min sida kommer vara för evigt vad som än händer.

Jag älskar dig.

Rajala, Ikea och en massa godis

Idag har vi varit och shoppat på Rajala, det är ett varuhus som ligger på gränsen mellan Sverige och Finland. Hittade två klänningar på Gina Tricot av alla ställen! Det händer inte ofta, men detta Gina Tricot var 100000 gånger bättre än de i Stockholm. Fanns sjukt mycket snygga skor också, synd att jag inte har så mycket pengar.

Efter Rajala bar det av till Ikea i Haparanda, ett underbart Ikea, inte alls lika jobbigt som det i Kungens Kurva. Jag hatar att gå runt, runt, runt på det i Kungens Kurva, så var skönt med ett normalt Ikea. Man gick inte vilse lika ofta. Var duktig och handlade inte alls mycket. Köpte ett vitt duschdraperi eftersom vi letat efter ett sådant i ett halvår men bara hittat mönstrade, sedan kom jag ihåg att köpa ringar så att vi kan sätta upp det och så köpte jag ett litermått, värmeljus och en alla hjärtans-grej till T.

Har även köpt lite tårtdekorationer, tänkte överraska T med att göra en fin tårta när han fyller år.

Hur som helst, efter lunch på Ikea så åkte vi till den största godisaffär jag någonsin sett! Den var enorm och allt godis man kan tänka sig fanns där! Var duktig igen och lyckades komma ut med ganska lite godis, bara en kartong finsk lakrits, tre haribopåsar, tjärtabletter och gammeldags lakrits. Jag gav upp lösviktsgodiset då jag insåg att det skulle ta mig en timme att ens hinna titta på alla sorter…galet men fascinerande. Godis är gott.

Nu ska jag internetshoppa födelsedagspresenter till T, får passa på när jag inte har honom i närheten.

Torsdag i norrbotten

Det är fascinerande att alla gifta/förlovade kvinnor jag vet alltid pillar med ringen/ringarna när de pratar om sin älskade.

Min släkting vars man dog för några år sedan gör det varje gång hon pratar om honom, jag gör det tydligen också har jag hört och har sett flera bekanta göra detsamma.

Det är gulligt tycker jag.

Idag har jag hunnit hälsa på både min lilla gammelfarmor och min morbror och hans tjej. Mycket trevligt.

Min lilla gammelfarmor fyller 93 i år och hon var så pigg idag fastän hon hade värk, har inte träffat henne på flera år så det var ett kärt återseende.

Vilka äldreboenden/servicehus de har här uppe! Önskar att de gamla i Stockholmsområdet fick ha det lika fint och bra. Det är sorgligt att det ska vara så stor skillnad.

Imorgon ska jag till Ikea i Haparanda för första gången, sedan blir det en liten tur till Finland, Torneå närmare bestämt. Ska bunkra upp med finsk lakrits och tjärtabletter. Det är grejer det.

Ganska kul att de släcker gatlyktorna i området mormor och morfar bor i vid midnatt på vardagarna, för att spara el och pengar såklart. Det kommer bli sjukt mörkt, men vilken bra idé egentligen. Om folk ändå inte är ute så sent på vardagar, så varför inte?

För ett år sedan

Josh tycker att man ska berätta vad man skrev för ett år sedan. Eftersom klockan är efter midnatt blev det just den 29 januari.

För ett år sedan skrev jag att jag inte förstod mig på folks enorma behov av bekräftelse och att jag inte tycker det är intressant med bilder på dagens outfit eller en massa egobilder på halvnakna människor i badrum. Läs själva här.

Vad skrev DU?

Typiskt mig

Jag skulle sova nu. Problemet var att jag skulle tona håret, duscha och packa innan jag gick och la mig. Istället kröp jag ihop hos T på soffan och sov i två timmar. Så nu måste jag göra det jag skulle göra. Bra jobbat.

Onsdag

Jag är sämst på att komma i lagom tid när jag ska flyga. Jag är alltid alldeles för tidig. Jag brukar komma fram två timmar innan flyget går, bara för att jag inte vågar chansa på att både tåg och buss går som de ska.

Sedan sitter man där och glor. Det är tråkigt, men jag vet att det kommer bli precis likadant imorgon.

Håller på att tvätta, är väldigt tröttsamt.  Jag känner hur kroppen skriker varje gång jag bär kläder upp och ner för trappan. Tänk att något som var så lätt för ett år sedan är så tungt nu, men men någon måste ju tvätta.

Nu ska jag gå ner i tvättstugan, sedan ska jag njuta av en ask choklad jag köpte till mig själv igår när jag storhandlade. Mums.

Nu blev jag glad

Jag ska svara på era kommentarer angående Anna Odell under dagen, just nu har jag annat jag måste pyssla med, typ min kurs i Lindrande Vård.

Kan bara inte låta bli att visa er vilket fint vykort jag fick idag. Den här bloggen har gett mig många nya, underbara människor i mitt liv. En av dem är den sköna Helena och hon vet uppenbarligen hur man gör mig glad. Har inte fått ett vykort sedan i somras, man glömmer hur kul det är numera. Här är hennes bidrag till att göra min dag bättre:

Sedan är det ju så att jag är en sådan som har sinne för detaljer, uppenbarligen har Helena också det och jag undrar hur mycket de skrattade på posten när de såg detta:

Vilken trevlig dag

Jag är glad över att så mycket vettiga människor kommenterat på mitt förra inlägg. Hade tappat tron på att det gick att skriva om något aktuellt utan att få hatkommentarer och en sandlådedebatt.

Klockan är 02.41, jag är fortfarande vaken. Det är inte bra. Jag sov till 14.30 idag, det var inte meningen, men det förklarar varför jag inte är trött än. T ringde mig imorse klockan 09.45 och jag tänkte somna om i en timme eller så, när jag vaknade insåg jag att klockan var 14.30, hur lyckas man?

Jag måste vända tillbaka dygnet för på torsdag beger jag mig norrut till mina morföräldrar och de klarar inte av att låta mig sova längre än till klockan 10. De mår dåligt om man sover bort dagen och tror att jag blivit en latmask.

En av anledningarna till att jag åker är att jag behöver deras rutiner just nu, de kan få mig på rätt spår så att jag mår bättre. Jag saknar dem och det vackra norrbotten väldigt mycket också. Dessutom behöver jag vara ifred och var är man ifred bättre än i Kalix?

Jag behöver slippa ta ansvar för allting och fokusera på skolan och vad jag vill göra. Jag behöver vara ifrån T lite så att vi inte går varandra på nerverna för mycket och börjar bråka en massa igen.

Vi har det så bra nu, jag vill inte förstöra det och jag har insett att om vi ska ha det som vi har det nu behöver han få vara ensam ibland, vilket inte händer ofta eftersom jag pluggar hemifrån, och jag behöver slippa ta ansvar över både hans och mitt liv. Jag behöver känna efter och slappna av.

Jag älskar känslan av att vara på väg. Att stå på en flygplats bland alla människor och veta att man snart är någon annanstans. Det är en skön känsla, tills man kommer upp i luften. Jag är galet flygrädd, jag har som alla vet ett stort kontrollbehov och avskyr när mitt öde ligger i andras händer så att säga…

Jag är lite orolig för att jag ska sakna T för mycket dock, sist vi var ifrån varandra var under hans två veckor i lumpen. Då mådde båda skit, grät varje kväll och kunde knappt sova. Jag jobbade nonstop bara för att slippa tänka på att han inte var hemma hela dagarna.

Jag vill inte vara beroende av någon så det här är en viktig grej för mig. Jag vill åka bort, somna utan på problem, ha det trevligt och sedan komma hem, slänga mig i hans famn och inse hur mycket jag saknat honom, men ändå tycka att det var skönt att vara borta några dagar.

Jag är glad att han unnar mig detta, för vår ekonomi är rätt ansträngd, och han kanske också skulle vilja åka någonstans egentligen.

För konstens skull

Det finns en typ av människor som jag har extra svårt för här i världen. Det är människor som sysslar med konst utan att ha hjärtat med sig. Människor som är så totalt absorberade av det de håller på med och den lilla bubblan av kulturfolk de har runt sig.

Jag älskar konst. Jag älskar människor som vågar göra sin grej, gå lite över gränsen, men utan att skada andra. Man får provocera och chockera, men man får inte fastna så totalt i en bubbla att man inte förstår konsekvenserna av sitt handlande.

Jag avskyr egoism. Jag avskyr människor som är så egoistiska att de bara ser sina egna mål och inte de som de trampar ner på vägen. Just därför avskyr jag människor som gör det för ”konstens skull” extra mycket, för de skulle aldrig erkänna att de trampar på andra lika ofta som den värsta kapitalistpampen.

Nu är det alltså ett pucko (om jag skriver att jag skriver pucko för konstens skull så är det väl inte förtal va?) till konststudent, Anna Odell, som tycker att det är passande att wallraffa som psyksjuk inför ett konstprojekt.

Ledningen på konstfack har godkänt denna idé som alltså gick ut på att denna Anna spelar psykotisk och självmordsbenägen, slår på poliser och förs till psykakuten.

Väl där spelar hon sin roll så ”väl” att den större delen av personalen måste ägna sig åt henne och en överläkare bestämmer att de måste ta till tvångsåtgärder. Hon bältas och medicineras.

Våra skattepengar går alltså åt till att en konststudent som är 35 år gammal och tydligen totalt utan empati och förståelse för konsekvenser, får medicin och vårdresurser så att hon ska lyckas provocera sig fram till ett nog bra betyg.

Tänkte denna Anna på de andra som satt där på psykakuten? Tänkte hon på att människor satt där fyllda av ångest och var nära att ta sina liv? Tänkte hon på att hon tog tid och resurser ifrån dessa människor? Tänkte hon på att personalen kanske mår skit efter att ha varit tvugna att utföra tvångsåtgärder? Tänkte hon på att den ansvarige läkaren faktiskt är den som hade åkt dit om något hade gått fel? Tänkte hon på hur mycket vårdpersonalen antagligen redan hade att ta itu med den kvällen? Tänkte hon på att någon kanske blev hemskickad för att hon tog upp de resurser som fanns? Att någon kanske hade kunnat mista sitt liv för att den inte fick den där vården?

Jag tror inte hon tänkte på det. Jag tror att Anna Odell är helt inne i sin jävla konstbubbla.

Jag blir äcklad, upprörd, förbannad, spyfärdig. Det finns gränser för vad man kan utsätta andra för.

Hon påstår att hon kollat med polisen så att det inte är olagligt innan hon gjorde det, men spelar lagar någon roll när det handlar om andra människors lidande!? Man kan ha lite moral även som konstnär. Faktiskt.

Konstfolkets kommentar till det hela är att ”Konsten handlar om att pröva gränser. Det går inte att vara kategorisk.”

Jo. Det går att vara kategorisk. För inom varje normalt funtad människa ska det finnas sunt förnuft och empati. Det ska finnas ett stopp någonstans. Jag undrar hur man kan skapa konst utan empati? Har man ingen empati har man väl inte direkt någon känsla för andra människor? Jag trodde konst skulle förmedla känsla.

Visst kanske slutprojektet är menat att visa de som är psykiskt sjuka känsla, men är man psykiskt sjuk så tror jag att man uppskattar vård mer än konst. Jag tror att man hellre får hjälp när man vill ta sitt liv än tittar på en tavla eller installation ett halvår senare. Om man finns kvar då.

Om jag hade suttit där på psykakuten skulle jag känns mig så fruktansvärt kränkt om någon kom och spelade det jag kände på riktigt. Som om det vore på låtsas, en lek.

Jag hoppas Anna Odells lilla konstbubbla spricker så att hon ramlar ut och kan säga hej till verkligheten. Så hon lär sig se saker som de är och inte som de kan förmedlas. Jag hoppas att hon skäms, men tyvärr hoppas jag nog förgäves.