Arkiv för mars, 2009

h1

Beslut

2 mars, 2009

Jag tar en sådan där bloggpaus. Känner att det är dags att börja om, kanske med en helt ny blogg. Återkommer om jag ändrar mig eller när jag får tillbaka lusten att skriva här, bloggen blir kvar hur som helst är för mycket tankar för att radera =)

Att jag inte känner mig motiverad att blogga här beror främst på att jag känner mig tvungen att censurera det jag skriver för att inte göra vänner och bekanta upprörda.

Då menar jag inte att jag någonsin skulle skriva ut namn om det handlar om något negativt, för det är så himla fult att göra även om personerna inte läser. Totalt onödigt, varför måste man veta vem som  gjorde vad om man inte ens känner den som skriver eller var inblandad? 

Det handlar också om att jag känner att jag måste censurera saker jag skriver om mitt förhållande för att inte fel personer ska läsa. Vissa som läser vill mitt och T’s förhållande illa, andra tror att de måste ”tjalla” till T om jag skriver något negativt och så kanske folk faktiskt bara inte vill veta. 

Att folk tror att något jag skriver är riktat mot just dem är också ett problem. Jag bloggar inte för att hinta, jag vet ärlig talat inte ens vilka av mina vänner som läser och ofta skriver jag helt allmänt och ändå tar folk illa upp. 

Den andra orsaken till att jag vill pausa bloggen är att jag känner att det blivit lite mycket negativ energi på denna blogg sedan jag gick igenom helvetet till år, 2008. Jag känner att det blir mycket gnäll och svårt att komma ifrån att skriva negativa saker och är det något jag behöver just nu så är det att sätta fokus på det positiva. 

Om någon hemskt gärna vill fortsätta läsa om jag öppnar en ny blogg så säg till, ni som sagt till förut räknar jag redan med ifall det blir så.

h1

Varför lär jag mig aldrig?

1 mars, 2009

Jag vet inte varför jag tror att jag kan klippa min lugg själv när det varje gång slutar på samma sätt. När det alltid slutar med att jag klippt för snett och för kort för att jag är för otålig för att fokusera på vad jag gör. När det alltid slutar med att jag slänger saxen i väggen, asbölar och tvingar T att rädda det som räddas kan. Varje gång han räddar så slutar det med en för kort hellugg. 

Jag ville inte ens ha hellugg, jag ville bara inte ha min snedlugg i ögonen.

h1

The brightest flame burns quickest

1 mars, 2009

Idag är det ett år sedan du gick bort. 

Fortfarande finns du i min msnlista, fortfarande är ditt nummer inlagt på min mobil, fast jag till och med bytt simkort. Jag är inte redo för at släppa taget ännu. Är så många fler minnen jag måste gå igenom innan jag vågar släppa taget. Måste vara säker på att du alltid finns kvar.

Kollad på korten från balen i nian här om dagen och kunde inte hålla mig för skratt. Där stod du helt klädd i svart, med svart läppstift, converse och håret mitt på huvudet färgat blått. Det var tider det. 

Ett år har gått och jag tänker fortfarande på dig flera gånger i veckan. Tänker också på din familj. Jag känner inte din familj men bara tanken på att förlora en av mina bröder skär i mitt hjärta och ger mig ångest. Jag undrar hur det har det, om man någonsin kan komma över något sådant. 

n621607603_977088_3652

"An angelface smiles to me
Under a headline of tragedy
That smile used to give me warmth
Farewell - no words to say
Beside the cross on your grave
And those forever burning candles 

Needed elsewhere
To remind us of the shortness of our time
Tears laid for them
Tears of love tears of fear
Bury my dreams dig up my sorrows
Oh Lord why
The angels fall first? "