Varför kan jag inte bara vara tyst?

Eftersom jag aldrig kan vara tyst om vad jag tycker eller tvinga mig till saker om det inte är absolut nödvändigt så har jag gjort många människor arga. Här är en lista på saker jag sagt eller gjort som upprört min omgivning:

• ”Jag tycker inte grillat är så himla gott egentligen, dessutom får jag ont i magen av det”
• Att vägra kubb är tydligen oartigt. Förlåt. Jag visste inte.
• ”I Sverige har man inget självförtroende utan att ta några glas först”
• ”Stockholm är inte alls en särskilt fantastisk stad, jämfört med andra europeiska huvudstäder är Stockholm småpotatis, dessutom är människorna så kalla”
• ”Västerländska kvinnor är lika förtrycka som muslimska, fast åt andra hållet liksom. Vi är objekt som är till för alla medan de är gömda och bara till för en. Vi kan inte alls göra som vi vill och bli accepterade, precis som att de inte kan det”
• ”Amning verkar vara äckligt”
• Att jag ibland inte dricker alkohol är tydligen också en hemsk gärning. Då är man tråkig och stel tydligen. Konstigt om man tappar festhumöret när alla försöker tvinga en att dricka fastän man sagt att man inte vill?
• ”En pappa är lika viktig för barnet som en mamma.”
• ”Om man säger att man inte har några fördomar så ljuger man för sig själv”
• ”Jag avskyr att prata i telefon”
• Att stänga av mobilen när man är ledig är tydligen stötande. För då kan ingen få tag på en. Det kanske var det som var meningen?
• ”Det är annorlunda i andra städer, inte alls lika ”farligt” som i Södertälje”
• ”Jag vill inte jobba heltid, pengar är inte det viktigaste”

Ännu en dag i mitt liv

Idag har jag jobbat, som vanligt. Efter jobbet så gick jag och fikade med Sara och Cissela. Sara ska åka bort en vecka och eftersom hon är en av de typ tre människor jag brukar umgås med så kände jag att jag ville passa på att träffa henne innan hon åker iväg. Peter och min bror gästspelade lite vid fikabordet också. Trevligt.

När jag kom hem gick jag och T en promenad. Det var härligt. Jag älskar kvällssol.

Har försökt stretcha ryggen efter promenaden, sjukgymnasten på jobbet sa att det var bra för min onda rygg eftersom mina ryggmuskler är alldeles spända. Problemet är bara att jag är så vig. För en normal människa är det lätt att stretcha, det sträcker nästan direkt, men jag måste vrida, vända och vika mig dubbel för att jag ska känna något alls. När jag väl känner något så tar det typ en halv minut, sedan måste jag sträcka mig ännu mer. Det tar lång tid innan jag hittar en bra ställning, just därför stretchar jag sällan.

Jaha, det var min dag. Har inga speciella åsikter i någon fråga för tillfället så har inte mer att bjuda på.

Man kan inte dela något som inte är helt från början

Min blogg är tråkig just nu. Det är jag medveten om. Jag känner bara att jag inte orkar dela med mig så mycket just nu. Det är många känslor just nu, många känslor och många tankar. Jag orkar inte dela förrän jag rett ut en del. Jag vill inte dela allt heller, inte nu, det känns för svårt. Allt känns riktigt svårt.

Jag försöker att andas så gott det går. Njuta av ögonblick som inte gör ont. Bry mig om andra om dagarna, försöka jobba med mig själv på fritiden. Hitta en balans. Få kärlek. Se vad jag egentligen vill hålla kvar. Försöka hitta en dröm, något att se fram emot.

Trött arbetsnarkoman

Jag vet inte vad jag ska skriva fortfarande. Händer inte så mycket. Är mest sjukt trött, idag var jag yr halva dagen, trodde faktiskt att jag skulle svimma där en stund. Min kropp verkar vilja ge upp. Yr, sjukt trött, ryggont, magont, illamående, snorig och så vidare i en evighet typ. Jag orkar inte.

Tänker ignorera allt det där och försöka ha lite kul. Bara jag lyckas med att inte sova 12-14 timmar så fort jag har chansen så kanske jag hinner med något roligt liksom. Nästa vecka blir det mindre att göra på jobbet också, det kan behövas, längtar verkligen efter att få ha åtminstone två dagar i rad lediga. De ringde från jobbet och frågade om jag kunde jobba heldag imorgon, men jag har bara varit ledig idag denna vecka samt att jag har heldag på lördag, så jag kände att jag var tvungen att säga nej, är nog nervös inför hur jag ska orka jobba helgen liksom.

Det kallas mod och gränslös kärlek

Eftersom jag är en sucker för att slötitta på tv så brukar jag ofta kolla på MTV’s alla skitprogram. Dock hittade jag en länk till ett program som var ofattbart sevärt för att gå på MTV. 16 and pregnant heter det och handlar om just gravida 16 åringar, både före och efter barnets födelse. Jag tycker det är fascinerande att se hur ungdomar ibland är så extremt mycket klokare än vuxna, trots att de haft betydligt mindre erfarenheter av livet.

Ett av de unga paren imponerade så fruktansvärt mycket på mig, de är de starkaste människorna jag hört talas om på länge. De valde att adoptera bort sin lilla dotter, för att ge henne en bättre framtid, en barndom som de själva önskade att de fått. De hade aldrig haft stabilitet och trygghet och insåg att de ville ge sitt barn ett bättre liv, jag trodde inte att det fanns en 16-åring som kunde vara så oerhört oegoistisk. Jag hade inte klarat det, jag skulle fortfarande inte klara det.

Det värsta var att ingen i deras familj stod bakom deras beslut, de var helt ensamma och alla motarbetade dem. Trots det så höll de fast vid att deras dotter var värd så mycket mer än vad de kunde ge. Eftersom dessa kloka tonåringar var så starka så gjorde de två andra människors lycka, de gav de som mest av allt önskade sig ett barn sitt barn. De gav två andra människor gränslös lycka. Jag grät mig igenom hela programmet. Ni kan se det här.

Nu säger jag inte att det inte räcker med kärlek för att göra ett barns uppväxt trygg och bra, för det tror jag. Däremot tror jag att just det här paret gjorde rätt. För de är unga, bor hos sina föräldrar som inte är stabila människor, de har ingen utbildning, dåligt med pengar och är missnöjda med sina egna uppväxter. De vet inte om de klarar att ge det ett barn behöver, eftersom de inte fått det själva. De ville ge detta barn, som de älskar gränslöst, den uppväxt de själva hade velat ha. Jag tycker att det är så fint.

Här i Sverige hade de kunnat klara det på ett helt annat sätt. De hade haft en helt annan social trygghet. De hade för det första kunnat flytta hemifrån, bort från det dåliga, för det andra så hade de haft alla chanser till att plugga i framtiden. De hade inte behövt hoppa av skolan för att kunna betala barnets blöjor eller sjukförsäkringar. De hade kunnat få hjälp på ett helt annat sätt. Vi har det så jävla bra och vi förstår det inte ens själva.

Moget

T är arg och slänger min bok i golvet så att den slår igen, vilket jag hatar för då måste jag ju leta upp rätt sida igen.

Jag – Vad fan håller du på med!? Varför gjorde du sådär? Du har ingen rätt att slänga runt mina grejer! Du ska fan ha respekt för saker som JAG äger!

T- Jag gjorde så för att jag hade lust. Okey?

Jag- Vafan skulle du säga om jag slängde dina grejer i golvet?

Slänger en Kiwi som jag vet att t har köpt i golvet.

Jag- Sådär, var det kul!? Är det kul när folk slänger grejer man vill ha i golvet?

T- Alltså…jag köpte den till dig så jag bryr mig faktiskt inte.

Jag slänger en nektarin i golvet

Jag- Sådär, kul, eller?

T- Äter jag ens nekatriner? Nu har du ingen frukt kvar som du kan äta.

Jag blir ännu argare, fruktfatet var närmast tillgängligt så jag vet inte vad jag ska slänga i golvet. T glor, jag kokar. Varpå jagfår de ultimata ideén och slänger mig ner från stolen.

Jag- Sådär, är det kul när någon slänger din flickvän i golvet eller!?

T och jag börjar asgarva och jag vann.

Aningens enformigt

Mitt liv är inte så spännande just nu. Det enda spännnande som händer får kan jag ju inte skriva om på grund av sekretess och dylikt. Det suger.

Att T kom hem igen var ju inte långvarigt, i söndags ringde hans chef och nu är de ute på någon jävla skärgårdsö och jobbar och då är det ingen idé att ens försöka ta sig hem varje dag. Finns nästan ingen täckning på mobilen där heller. Kan inte folk fatta att man inte ska ha 3!?

Råkade säga ja till att jobba imorgon också, inte så smart eftersom det innebär att jag  jobbar åtta dagar i rad och sedan bara har en dag ledig innan det ska jobbas igen.

Som sagt, inte mycket som händer i mitt liv just nu förutom att jag jobbar. Jag ska göra stora pengar för mina stora planer, synd att det enda yrket jag trivs med är lågavlönat

Sämsta bloggerskan just nu

Jag är dålig på att blogga just nu. Fråga mig om något så kan jag skriva Har världens idétorka.

Have a heart

Jag förstår inte hur man kan låta en kompis som är aspackad gå hem själv. Jag kan inte förstå det, för hur packad jag än är så ringer något alarm när någon säger att hon ska gå hem själv.

Det är inte kul när man hittar en halvnaken tjej liggandes på gatan, vad som helst hade kunnat hända henne. Jag hoppas verkligen att inget hade hänt och jag hoppas att hon tar några tequila mindre nästa gång och jag tycker att hon ska vara väldigt glad för att rätt personer hittade henne där.

Men det ger mig ont i magen. Det ger mig ont i magen att tjejer fortfarande går hem ensamma när de är så fulla. Att ingen offrar en kvart extra på att gå en omväg, att ingen kommer och möter. Vi måste vara rädda om varandra. Särskilt i en stad som denna.

Krehuifigfke

T kom hem tidigare. Han överraskade mig i tisdags. Snacka om att jag blev pinsamt glad. Det började med att han ringde och sa att det var dåligt väder i Oslo, så de skulle dra vidare. Vart visste de inte och de skulle nog bli kvar till på lördag, vilket gjorde mig ursinnig eftersom han sagt dagen innan att han kanske skulle komma hem på onsdagen. Sedan skickade jag sms och sa att han skulle höra av sig när de stannat så att jag visste var de befann sig, varpå han svarade att de redan stannat och satt och åt. Han vägrade dock svara på var de var. Vilket såklart gjorde mig misstänksam. Sedan kom jag väl mer eller mindre fram till att det skulle kunna vara så att han ville överraska, men vågade inte tro på det, för att slippa bli besviken. Efter en rad mystiska sms om att han tittade på tv i soffan så förstod jag dock att han verkligen var hemma, vapå jag nästan sprang hem med mina skyhöga klackar.

Är så glad för att han kom hem tidigare, igår var vi på Grönan, vi vann 2100 gram plopp och en gosekatt. Asnajs. Idag däremot vann vi inte ett skit. Vi lånade bil och allt för att åka till Heron City och käka samt gå på bio. Det var bara det att efter maten så började jag må konstigt. Fick hjärklappning, kallsvettades och mådde allmänt kasst. Tänkte att det var magkatarr och gick på toa. Det lugnade sig lite och vi köpte biobiljetter (fast jag sa faktiskt till T att vi borde vänta sådetså) men efter en stund blev det riktigt illa. Varpå jag fick min Spaghetti carbonara i repris om man säger så. Efter mycket om och men samt frossa så insåg vi att vi var tvugna att ge upp och åka hem. Man får som ni vet inte lämna tillbaka biobiljetter, så 200 kronor i sjön och en middag som inte ens stannade i magen blev det av vår underbara myskväll tillsammans.

Shit happens, men varför händer det ALLTID mig. Varför ska jag straffas så fort en bra sak har hänt? Varför får jag inte bara må bra och ha kul?