Längtan efter åska

Kvavt är jobbigt. Jag kan ta att det är varmt och svetten rinner, eller att det spöregnar, men när det är kvavt så känns det som att jag har en människa på sisådär 200 kilo sittandes på mitt huvud.

Igår var i alla fall en bra dag. Jag visste att det inte skulle fungera att sitta hemma och slappa samma dag som T åkte till Oslo, då hade jag bara blivit deppig och sedan hade jag inte blivit glad igen förrän han kom hem. Så jag fixade en god start på min vecka som gräsänkling och hoppas att det sätter ett gott exempel för mitt humör resten av veckan.

Först så hade vi en fnissdag på jobbet, sedan skjutsade E ner mig på stan med sin ”porsche”, med porsche menar vi såklart cykel. Jag har inte fått skjuts på en cykel sedan jag var typ 14 år, så det var både lite läskigt och härligt. Väl nere på stan fick jag sjukt mycket att bära, så hon hjälpte mig hem med kassarna. Vi satt på min balkong och snackade skit ett tag, sedan var det dags för mig att börja städa inför kvällen som jag tillbringade på balkongen med goda vänner.

Jag drack vin, vi gick ut, jag dansade.  Att jag inte har fattat hur mycket jag behöver dansa, det är ju galet. Jag minns inte ens när jag dansade senast, jag hade glömt hur all negativ energi och alla aggressioner rinner av en när man dansar. Härligt.  Sara blev raggad på av en MC-knutte som verkligen inte ”raggade, flirtade eller ens umgicks”, han tyckte dock att hon var en ”orörd skönhet” och undrade om någon tog hand om henne ordentligt.

På hemvägen roade vi oss med att hoppa i vattenpölar. Observera att jag hade klackar på sisådär en decimeter och öppna skor. Vi sjöng även Singing in the Rain. Vi hämtade min bror och Peter på Olles, seda köpte vi kebab.

Min bror lackade när någon tyckte att vi skulle komma på efterfest och pussade mot mig. Han sa åt honom att visa lite respekt för hans syster, varpå snubben pussade i luften igen, min bror kontrade med att gå närmare och säga att han sket i om han själv skulle få ont, men om de inte la ner så skulle han slå dem hur som helst. Då la de ner. Jag försökte förklara att han inte behöver försvara min heder, för i Södertälje har jag ingen heder hur som helst, jag är ju kvinna och i en dels ögon en äcklig hora för att jag inte hör till deras folkgrupp. Det spelar ingen roll om jag är gift och har barn, folk kommer ändå att glo, kommentera nedsättande och så vidare. Antingen är de idioter för att det bor en massa idioter i Södertälje eller så handlar det om att jag anses ha fel börd så att säga.  Det suger, men jag har vant mig. Dock kan jag ju erkänna att det värmde mitt hjärta att någon stod upp för mig. Verkligen. Det är bara inte värt att min bror får ont i onödan.

Jag måste flytta innan jag blir totalt avtrubbad. Norge börjar locka allt mer om jag ska vara ärlig.