Vill inte

Vill bara spola tillbaka tiden och vara där jag var i början på förra veckan. Vill inte vara där jag är nu. Vill inte behöva börja om. Vill inte vara ledsen. Vill inte vara sjukskriven. Vill inte, vill inte, vill inte!

Det måste gå

Mina kollegor har pysslat om mig idag. Det värmer skönt i hjärtat. Förstklassig vård av människor med hjärtat på det rätta stället. Jag är lycklig som hamnade hos dem idag.

Min mamma har köpt världens vackraste blommor till mig, jag är helt kär i dem, tar kort på dem så fort de blommar lite till. Min pappa kom hit med nybakat bröd, min lillasyster med kramar och så skrev hon mitt namn så fint. Min ena bror ska baka en kaka till mig. Min andre bror behöver veta lika lite som min syster men ska få komma hit och förgylla någon av dessa dagar med sina tankar om livet.

Sara och Cissela har hållit mig och T sällskap ikväll. Sådant där bra sällskap, otvunget. Man kan prata om allt och de kan fråga om allt utan att det gör ont. Skratt. Skratta är viktigt.

Imorgon ska Jennie pyssla om mig med skoshopping (om jag orkar), tjejfilm och såklart choklad.

Jag ska omge mig med människor som får mig att må bra. Jag ska ge T utrymme att tänka på sitt eget välmående också. Jag ska bara vara med sådana som verkligen bryr sig om mig. Jag ska läka. Det ska ljusna.

Jävligt förbannad på mitt liv

Det här har inte varit en bra helg. Förlorad arbetsinkomst, akuten en hel lördag, världens tråkigaste besked, tårar och tomhet. Veckan blir inte bättre. Förlorad arbetsinkomst och ännu mer tårar och tomhet. Kommer vara på jobbet utan att jobba. Underbart. Just nu är jag jävligt förbannad på mitt liv. Jag är jävligt förbannad på att den enda saken jag längtat efter och sett som en ljuspunkt gick förlorad. Visst, det går fler tåg, men det här var ju så perfekt just nu.

Jag fattar inte varför jag måste prövas gång på gång. Kan jag inte bara få en enda sak utan att behöver kämpa som en tok? Kan jag inte för en gångs skull bara få vara glad och lättad? Tydligen inte.

Jag tänker fan inte ge upp. Jag ska bli lyckligare än lyckligast.

Tears and rain

Den här dagen hamnar högt upp på top tio av de värsta dagarna i mitt liv. Varför ska så mycket ont hända just mig? Jag som var så lycklig för en gångs skull, som höll på att få min dröm uppfylld. Nu finns det bara tårar kvar.

Lilla ängel.

If I was a rich girl…

Undrar om jag någonsin kommer att bli rik på riktigt. Jag har alltid räknat med det. Jag räknar ju med att jag har förmåga att göra det bästa möjliga av min situation liksom, det är bara det att jag tycker det börjar ta tid, det här med att komma på hur jag ska bli rik.

Jag har provat med trisslotter, det verkar inte vara min grej. Jag kan inte flyga helikopter heller, så kan inte utföra några spektakulära rån. Jag vill inte jobba som kontorsråtta. Jag har inte heller gjort en Anna Anka och hittat en man som betalar allt bara jag är snygg och suger av honom. Jag vill inte bli känd heller. Så nu måste jag komma på något smart. Jag tänkte uppfinna något kanske.

Jag tänkte i alla fall inte gå på timmar i en evighet. Jag börjar tycka att det är väldigt jobbigt. Idag har jag dessutom som det såg ut igår en fullbelagd avdelning att jobba kväll på. Visserligen en väldigt trevlig avdelning att jobba på med tanke på arbetskamraterna, men jag är så trött att jag får ont i magen av att tänka på att ha hand om ett tiotal ortopedpatienter ensam.

Nåja, nu ska jag fundera ut vad jag ska äta till lunch. Om jag nu ens orkar gå och handla något. Kanske får bli en Sodexholåda till middag. Patienterna vill ju ändå inte ha dem.

Leave out all the rest

Nu känns det som vanligt igen, som om ingen fångar mig när jag faller. Just precis nu när jag skulle behöva en massa stöd. Just nu när jag måste lära mig något nytt. Jag vet inte vem som ska stötta mig när ingen kan förstå. Jag vet inte varför han inte stöttar mig när han vet att jag behöver det.

Jag vet att det här är en fantastisk situation egentligen, att mitt liv är fantastiskt, men det betyder inte att jag inte är rädd.

Måste fixa

Fan, jag måste ta tag i det här med jobb. Det här fungerar ju inte, kommer vara pank nästa månad. Vet inte hur jag ska lösa allt just nu, hur jag än gör så blir det tungt. Har så mycket i huvudet nu att det känns som att det kommer explodera.

Kan ju i alla fall börja med att skriva klart mitt nya CV, så kanske jag kan fixa något. Kanske kan ta något extrajobb i någon klädbutik eller något inför julen. Jag får se.

Idag

Idag har jag lagat nyttig mat. Jag har gjort en fisk/grönsakssoppa. Spenat och grejer i. Sedan förstörde jag det med att steka plättar, men min mamma sa alltid att man får plättar om man ätit upp soppan, så jag tar det som att de två sakerna hör ihop. Mest för T’s skull. Han är lite som ett tjurigt barn när han inte får kött till middag så var tvungen att muta med lite sött.

Nu sitter jag och lyssnar på Kent. De är faktiskt bra, även om det inte finns en hel skiva med dem med bara bra låtar trots att de släppt så många. Jag har väl typ i snitt två låtar på varje skiva som jag fallit för, så får försöka mixa lite. Väntar på att T ska komma hem från repet och hålla mig sällskap…

………

Varför måste man alltid vänta så länge för att få veta något helt säkert? Det är jobbigt.

Ge mig nåt som tar mig någonstans.

Ännu en orosdag. Jag försöker tänka positiva tankar. Någon gång måste ju något gå bra för mig med. Det förtjänar jag. Det är sol ute, även om jag inte orkat gå ut än. Jag har fått sova ut. Jag har världens finaste pojkvän. En stor familj. Jag lever i ett land som gör det möjligt för mig att ta mig nästan hur långt som helst. Mitt liv kommer förhoppningsvis snart bli helt annorlunda.