Bättre

Nu känns det bättre med jackan. Behövde bara vänja mig vid att äga något som är dyrt nog för en brat. Anledningen till att jag accepterat mitt inköp är att jag gjort en liten lista på varför jag förtjänade just denna jacka:

• Jag har aldrig haft en jacka jag inte frusit i förut.
• Det var tre år sedan jag köpte en ny vinterjacka sist.
• Jag har fått en stor del av pengarna i födelsedagspresent, så det jag la ut var helt normalt för en vinterjacka.
• Jackans kvalité är fantastisk. Till och med mormor kommer att godkänna den. Den är 80% dun, 20% fjädrar, vattentät, vindtät, har snölås och en enorm huva. Den går över rumpan (så nu kan du inte skylla på att jag har en kort jacka om jag fryser Sara och mormor kan inte gnälla på mig om att jag får blåskatarr) och har många fickor att värma händerna i om man glömt vantar. Dessutom har den innerfickor, vilket jag verkligen saknade på min gamla jacka.
• Jag köper i princip aldrig något dyrt till mig själv så jag förtjänar faktiskt jackan. Dessutom har jag jobbat stenhårt sedan jag blev färdigutbildad och då borde jag i alla fall få unna mig att slippa frysa när jag går till jobbet.
• Jackan kommer att hålla i massvis med år, så delar man upp summan på de år jackan kommer att hålla så blir det bara en fis i rymden.
• Om jag har en varm jacka så slipper jag springa på vårdcentralen hela vintern med UVI, så jag kommer att spara in de pengarna!!!
• Jag kan ta promenader ute i naturen även om det är 30 minusgrader ute, det är bra både för kropp och själ.

Oj, såg precis att Sara har ringt. Man kanske ska ta och ringa upp!?

Jackångest.

Jag fick ge upp jackan. Pengarna kom in vid 16.30, jag och T åkte till Stockholm och ingenstans hade de jackan. Har kollat på internet och här i stan också, den är helt slut i svart. Så vad gjorde jag åt saken? Jo, jag köpte den svindyra varmare varianten. 4999 kronor. Helt sanslöst. Gjorde det mig glad? Nej, nu har jag ångest för att jag köpt något så dyrt istället…

Visserligen hade jag fått pengar i present, så behövde ”bara” punga ut med 3000. Jackan kommer dessutom hålla i många år, men faaaaan vad dyrt!!! Nu innan jul också. Nästan så att jag vill gå tillbaka med den.

Det är helt sjukt att jag har ångest över att jag köper en varm och hållbar jacka till mig själv. Det är inte normalt. Jag förtjänar en varm jacka. Jag ville ha en jacka som håller länge. Jag vill ha en jacka som håller i norra Sverige också. Varför kan jag inte bara vara glad?

Kan någon berätta för mig att det är okey att köpa dyra saker till sig själv ibland?

Otursförföljd

Jag blir så trött på att allt skiter sig! Nu har jag suttit och väntat på att T’s lön ska komma in på hans konto sedan klockan nio i morse. Den som har hand om att betala ut den påstår att den sattes in igår och alltså ska komma idag. Jag vet inte varför folk inte fattar att saker kan ta två bankdagar ibland? Hur som helst den ska komma idag är det sagt, men naturligtvis, när jag för en gångs skull är ledig på en vardag och vill åka och shoppa, så kommer skiten inte in. Det är i och för sig inte första gången och jag tycker att det är fruktansvärt nonchalant att inte se till att lönen kommer in den dag det är sagt. Vissa månader har vissa människor inte möjlighet att vänta en dag extra på sin lön. Vissa månader är det tomt i kylskåpet dagen innan lön.

Jag är verkligen skitirriterad. Jag vill inte åka in till stan i helgen då det kommer vara proppat med folk, jag ville åka idag!!! Dessutom behöver jag min vinterjacka nu, för snart fryser jag ihjäl. Min kappa har tappat en knapp och när jag skulle sy i den lyckades jag tappa bort nålen så nu kan jag bara använda en skitful och skittunn jacka som jag måste ha tre tröjor under typ.

Imorgon jobbar jag så då kommer jag knappast hinna heller, då ska vi dessutom få matleverans så jag måste vara hemma mellan klockan 18 och 20.

Varför har jag alltid otur?

Den som väntar på något gott…

Sitter och väntar på att T’s lön ska komma in på hans konto så att jag kan sno pengarna och åka till Stockholm och köpa min vinterjacka, julpynt och lite julklappar. Jag får lön imorgon, så jag menade inte att det är han som ska betala för allt ifall någon hade tänkt klaga. Är sjukt shoppingsugen.

Jag älskar att shoppa ensam, då kan man gå i sin takt och i vilka butiker man vill. Nackdelen är att jag hatar att äta ensam, så blir jag hungrig eller kissnödig så blir det jobbigt. Om jag åker in lite senare så kan jag förstås ta en fika med T när han slutar jobba. Det skulle inte vara fel.

Dålig dag idag

Idag är jag fruktansvärt seg och konstig. Behöver helt klart ta hand om mig själv bättre. Jag jobbar på det. Testar just nu att ha KBT med mig själv via ett program man köper på internet. Jag vill lösa mina problem, men jag vill ju lösa dem på egen hand, så varför inte ge det  ett försök innan jag går i riktig terapi som förutom att den kommer göra mig obekväm kommer att kosta både tid och pengar? Nu kan jag försöka lösa allt i min egen takt. Det viktiga är att jag verkligen vill och fokuserar på mina uppgifter utan att fuska bara för att ingen kollar mig.

Imorgon funderar jag på att åka in till Stockholm och köpa min efterlängtade vinterjacka som jag fått pengar i present för att kunna köpa. Sedan blir det nog en fika med T när han slutar jobba. Om jag inte hinner bli sjuk innan imorgon. Jag vet inte.

Varje vecka tänker jag på hur allt skulle ha varit om det gått bra. Det gör ont. Fruktansvärt ont. Det känns som att det aldrig kommer att bli bra eller gå bra.

Det känns jättetråkigt att jag har en dålig dag idag, jag som har haft både en toppenhelg och en toppenbra födelsedag. I fredags hade jag och T myskväll, vin, ett varmt bad, tända ljus och mys framför idol.  I lördags var det middag hos Cissela och utgång och i söndags bjöd Sara oss på New Moon i födelsedagspresent. Igår fyllde jag då år och fick först kaffe på sängen och en jättefin tröja av T och sedan efter jobbet så åkte vi hem till mina föräldrar där min lillasyster ordnat med ballonger, serpentiner och massvis med teckningar och andra små presenter. Mina föräldrar hade lagat jättegod mat och fixat världens godaste fika. Hur bra som helst. Förstår inte alls varför det här skulle bli en neråtdag.

22 år.

Hipp hurra för min födelsedag…

Jaha, då var man 22, åren går bara snabbare och snabbare. Känns som att jag nyss fyllde år. Vill inte att det ska gå såhär fort!!!

Jag har ingen lust att baka eller städa efter en fest. Då är det tur att man har en lillasyster på fyra år som mer än gärna ordnar ett kalas åt en. Det har varit hennes projekt i två veckor och hon har tydligen surat en del för att hon inte fick vara hemma från dagis idag och fixa allt. Jag ser fram emot att se vad hon hittat på, sötnosen

Bra helg

Det blev en trevlig dag igår till slut. Jag och T år middag hemma hos Cissela, Sara var också med. Lax, kall sås och sådan där quinoa som Anna Skipper är så förtjust i blev det, det var mycket gott! Hemgjord glass fick vi också och det är inte ofta man får sådan lyx.

Lite innan ett tog vi oss ner på stan, till Flamingo närmare bestämt och för första gången på länge fanns det sittplatser där. Träffade på en massa människor. Till exempel Martin som jag hade ett allvarligt prat med och Trine som precis frågade om jag såg om hon hade väska på sig igår. Bra där.

Ikväll blir det New Moon, Sara bjuder mig i födelsedagspresent. Ser verkligen, verkligen fram emot det, har längtat efter den där filmen så länge!

Otursdag?

Vilken morgon! Vaknade tidigt och tänkte gå ut på en långpromenad i det vackra vädret. Tänker gå min vanliga runda, men när jag är nere vid marenbron så kommer en man från andra hållet, från bryggorna och hans blick är väldigt obehagligt och jag får en riktigt äcklig känsla. Jag tänker att jag inbillar mig, men jag fortsätter gå, tittar bakåt och då svänger han efter mig upp på Marenbron. Jag fortsätter över Slussbron och han går fortfarande efter, men det kan ju vara en slump. Jag tänker att jag måste försöka fatta om han förföljer mig eller inte, så jag svänger av ner på grusvägen nedanför Sydpoolen (där jag brukar gå) och när han ser det gör han en skarp sväng ner han också. Sedan går han bakom mig på precis ”lagom” avstånd så att säga. Han ser inte speciellt snäll ut och jag känner ett starkt obehag. Jag promenerar alltid den där vägen och jag har aldrig sett den där mannen. Han ser inte direkt ut som typen som tar en morgonpromenad på något sätt.

Hur som helst så jag tar inga risker, jag är övertygad om att han förföljde mig, sådant känner man om man är på sin vakt liksom, så jag gör en avstickare från vägen och skyndar därifrån. Man är ju inte dum, jag är tjej, skulle jag någonsin promenera någonstans avsides utan att ha minst 25 olika flyktvägar uppgjorda i huvudet!? Gasellen skuttar inte över savannen utan att veta vart lejonen är liksom.

Mannen var ca 180 cm lång, hade kort svart hår, normalbyggd och iklädd en svart/grå jacka, troligen av märket Everest, och mörka byxor.

När jag sedan fått min morgonpromenad (troligen mannen också för hade han följt efter mig den vägen jag gjorde avstickaren på så hade det varit lite väl uppenbart) så kommer jag ner på stan och då är Lunagallerian avstängd och det är folk och poliser överallt. Det är bara i Södertälje som tanterna står kvar och muttrar när det eventuellt är ett pågående rån. I andra städer skulle de säga ”kära nån”  och dra gubben i rockärmen och typ springa hem.

När jag är på väg hem så blir jag nästan påkörd på övergångsstället, av en man jag sett förut i ett otrevligt sammanhang. Han lackade väl för att jag stoppade upp honom när jag gick över eller så var han stressad av alla poliser, inte vet jag. Det verkar inte vara min dag i alla fall.

Höst?

Jag har långhelg denna vecka. Det innebär att jag sovit igen all min missade sömn idag. Jag gick och la mig innan klockan 23 och gick upp ur sängen kring 13. Hoppas att det räcker, för jag vill inte sova bort hela helgen.

Har ätit ostbågar till frukost, men tänkte nog komplettera med några knäckemackor också. Kanske blir det en promenad eller gymmet senare. Kanske hittar jag till och med på något ikväll. Jag får se.

Måste få upp mitt humör, men det här med hösten är inte min grej överhuvudtaget. Är det ens höst? Jag förstår mig inte på årstidernas skiftningar här i södra Sverige. Först är det sommar, sedan blir det regn, sedan blir det kallare, sedan blir det eventuellt slask och efter det säger folk att det är vår. Det är liksom inga skarpa gränser. När jag växte upp i norr så var det sommar och varmt, sedan blev det höst, i november föll snön och då var det vinter, sedan började solen skina på snön och så blev det vårvinter och när snön försvann och isen gick så var det vår och när man kunde ta av sig jackan så var det sommar. Typ så. Jag fattar ingenting.

Orkar inte skriva något djupt

Ta fram mobilen och gå in i telefonboken:

Har du pussat nummer 2?
Ja när jag var liten, nr 2 är Annki min morbrors tjej.

Vad har du för relation med nummer 20?
Erna är min fästmans mormor, vi har en god relation full av skratt.

När ska du träffa nummer 30?
Haha förhoppningsvis inte på länge eftersom nr 30 går till gynmottagningen på Södertälje sjukhus,

Är nummer 18 söt?
Ja min kollega Emilia är söt.

Vad var ditt första intryck av nummer 13?
Dano, mitt första intryck var att han inte såg ut som jag trodde men att han och jag skulle ha mycket att prata om.

Gillar du nummer 14?
Ja Davve aka Gubben i Lådan är en utomordentligt bra människa.

Har du träffat nummer 3 den senaste månaden?
Hahahaha ja, senast idag, nummer tre är avdelning 14

När ska du träffa nummer 26 nästa gång?
Min bror ska jag träffa på min födelsedag på måndag hoppas jag

Är du nära vän med nummer 23?
Nej, träffar inte Felicia så ofta.

Har du gått på bio med nummer 4?
Nej, avdelning 15 och jag har aldrig varit på bio.

Skulle du kunna gå ut med nummer 35?
Inte just nu eftersom Izla bor i Örebro.

Vad pratar du och nummer 5 oftast om?
Jag och avdelning 18 pratar mest om att jag inte hittar i skåpen, men om jag får räkna med personerna på avdelningen i svaret så pratar vi nog oftast om att det är stressigt eller om familj.

Skulle du kunna ge nummer 9 en kram?
Nej, man vill inte kramas när man behövt ringa till bilbärgningen.

Vad har du och nummer 24 för relation?
Fia och jag är vänner sedan gymnasietiden.

Vad skulle du vilja göra med nummer 25?
Fia hem vill jag inte göra något mer eftersom hon inte bor i hemmet dit numret går längre.

Vad är det bästa med nummer 8?
Det bästa med Bea är att hon är så snäll och får alla att må bra och le.

Brukar du och nummer 16 träffas?
Nej tyvärr träffar jag sällan Djärvs numera.